KODKNÄCKARNAS HEMLIGA LIV I BLETCHLEY PARK Historien om de män och kvinnor som dechiffrerade den tyska koden under andra världskriget

Aug 27th, 2015 | By | Category: 2015-08 aug, Recension

Omslag till Kodknäckarnas hemliga liv i Bletchey ParkAv Sinclair McKay
The Secret life of Bletchley Park. The WWII codebreaking centre and the men and women who worked there 2010
Översatt av John-Henri Holmberg
Fischer & Co, 2015
ISBN 978-91-86597-95-5, 338 sidor

Bletchley Park, som ligger cirka åtta svenska mil från London och som under tiden för andra världskriget var ren glesbygd, är känd för att det var där som engelsmännen byggde upp den organisation som knäckte den tyska krypteringsmaskinen Enigmas hemligheter (med viss hjälp av polska och franska matematiker), något som fick stor betydelse under striderna i Nordafrika och slaget om Atlanten. De lyckades också göra insatser under Blitzen – de nazistiska bombningarna av London och en mängd andra engelska städer mellan 7 september 1940 och 21 maj 1941. Författaren McKay vill dock ta död på myten om att kodknäckarna i Bletchley skulle ha meddelat Churchill att staden Coventry var måltavla men att den brittiske premiärministern underlät att varna dess invånare för att inte tyskarna skulle begripa att deras kod var genomskådad.

Sinclair McKayTill godset Bletchley rekryterades några av tidens bästa matematiska och tekniska begåvningar. Den som blivit mest känd är nog Alan Turing, det homosexuella geni som lade grunden till dagens datorer och efter kriget fullt lagenligt blev så trakasserad för sin läggning att han begick självmord 1954. De flesta kom till platsen med tåg, det var gångavstånd från stationen till anläggningen, och det behövdes mycket folk, inte enbart kryptografer och sådana som arbetade med kodknäckning, utan också människor som sprang med bud mellan de olika lokalerna, såg till att de inkallade fick mat och städade lokaler. Mängder av de anställda var kvinnor. Många var inackorderade hos lokalbefolkningen, som nog var nyfikna på vad man hade för sig på den gamla herrgården. Men de tycks inte ha frågat sina inhysingar om någonting, om man ska tro MacKay, och hade de gjort det skulle de inte ha fått svar. Tystnadsplikten var strikt, ingen fick berätta det minsta, ens för egna nära och kära. Ingen tycks heller ha gjort det, vilket är en förklaring till att arbetet vid Bletchley Park förblev en hemlighet i decennier efter kriget.

Historien om Bletchley Park är fascinerande, spännande och emellanåt förvirrande i sin detaljrikedom. Det som mest får mig att höja på ögonbrynen är hur konsekvent den brittiska allmänheten uppträdde under krigsåren. De höll truten, medvetna om att fiendens spioner lägger pussel. Att inte Bletchleys insatser avslöjades lär, enligt vad många hävdar, ha förkortat kriget med hela två år.

Stället fylldes med en nästan obegriplig samling specialister. Där fanns kryptografer, matematiker, egyptologer, språkvetare – till och med astrologer. Inte alla rekryterades för sina kunskaper eller sin tankeförmåga, det fanns också folk som hamnade där för att de tillhörde rätt samhällsklass, kände rätt människor eller var duktiga på att spela golf. En genomgående trend var att allt andades informell antiorganisation, något som det militära och politiska etablissemanget noterade med viss avsmak.

De manicker som från början användes för kodknäckningen var inte precis state of the art. En del maskiner hölls ihop med häftplåster och snören men operatörernas hängivenhet fick dem att fungera. Visst hände malörer men inte så ofta. Till sist konstruerades de maskiner på vilka dagens datorer bygger och resultaten började rulla in. Den tidiga amatörmässigheten lärde av försök och misslyckanden till en allt högre professionalism. Men Enigma var en svår nät att knäcka. Nazisternas olika militära sektioner – armén, flyget och marinen – hade olika apparater och de förändrades och förbättrades hela tiden.

Sinclair McKays berättelse kartlägger Bletchley Park från den kaotiska start till den mer disciplinerade verksamheten mot slutet av kriget. Det mesta är känt sedan tidigare men intensiteten och grundligheten i beskrivningen av dessa hjältar i det fördolda (och de var många) är fascinerande.

KJELL E. GENBERG

 

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22