KNIVEN I HJÄRTAT

Apr 29th, 2010 | By | Category: 2010-2, Recension

Omslag till Kniven i hjärtatAv Björn Ranelid
Bonniers 2010

Björn Ranelid är en man som väcker starka känslor. De flesta svenskar har säkert sett honom delta i olika slags TV-program och många har sett och hört honom föreläsa från någon scen. Antingen fängslas man av hans utstrålning och energi, hans sätt att fånga publikens uppmärksamhet och den omfattande ordrikedom han besitter; eller också upplever man honom som en självgod och inte så litet mallig person, som tröttar ut åhöraren med sitt enorma turboflöde av ord. Jag fick möjlighet att bevista en av hans föreläsningar och jag kände mig rätt utmattad efteråt. Man undrar bara: Hur orkar han prata så intensivt så länge?

Därför är det väldigt skönt att kunna läsa Ranelid och ta in hans budskap, bl a i form av aforismer och metaforer, på det sätt och i det tempo som passar en själv. Hans nya roman, Kniven i hjärtat, innehåller några viktiga spörsmål. Vad händer med familjemedlemmarna, när en far begår ett mycket svårt brott och döms till lagens strängaste straff? Hur påverkar det ett barn på åtta år? Finns en möjlighet till försoning och förlåtelse?

Många personer hör av sig till författaren med förslag på verkliga händelser att skriva om. Ranelid har sagt att han i allmänhet inte nappar på vad som framförs till honom. Men fallet med den duktige, omtyckte och kärleksfulle familjefadern, som ville alla väl och ändå plötsligt begick två bestialiska mord, fångade författarens intresse och han bestämde sig för att skriva den dömdes historia. Den utspelar sig i Skåne, som Ranelid känner väl, och handlar om underbar kärlek och hätskt hat.

Att romanen bygger på en verklig händelse gör den förstås intressant, men det känns som om Ranelid vill hålla läsaren på halster onödigt länge, innan man får veta hur det hemska dådet gick till. Om författaren som föreläsare gång på gång återkommer till någon av sina geniala och vackra aforismer är en sak. Men när han i boken på åtskilliga ställen skriver samma sak, t ex att fadern, innan han blev mördare, arbetade med att bygga Öresundsbron eller att döttrarna inte ville ha någon som helst kontakt med sin far efter det hemska som hänt, upplever jag som en aning tröttsamt. Det känns som man trampar vatten och inte kommer framåt i handlingen på ett bra tag. Det må vara ett medvetet stilistiskt drag av Ranelid, men för egen del förstår jag inte att uppskatta detta, men språket är klart och enkelt och boken är absolut läsvärd.

Inte nog med att han syns och hörs i alla kultur- resp underhållningssammanhang, här får vi ytterligare en liten dos Ranelid – han har inte bara skrivit boken– han har också petat in sig själv i romanen som ”författaren”.

MONICA LINDSTRÖM

Björn Ranelid. Foto Sara Mac Key

Björn Ranelid. Foto Sara Mac Key

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22