KJELLE BERKA FRÅN HÖGDALEN

Apr 15th, 2015 | By | Category: 2015-04 apr, Recension

Omslag till Kjelle Berka från HögdalenAv Kjell Bergqvist och Hans Christiansen
Norstedts, 2015
ISBN 978-91-1-305935-8, 282 sidor

Denna biografiska skildring av ett skådespelarliv är annorlunda än de flesta andra jag läst. Den börjar visserligen i barndomen, som så många gör, men det känns som om Kjelle Berka sitter i vardagsrumssoffan – eller kanske vid lägerelden – och berättar om sina upplevelser på ett rätt okonventionellt sätt. Det är hans författarvän Hans Christiansens sätt att förmedla hans anekdotiska berättelse som frammanar den känslan.

Hans ChristiansenKjell Bergqvist är en av Sveriges mest hyllade, prisbelönta och folkkära skådespelare som enligt egen uppgift befinner sig i slutet av sin långa karriär. Att det blev en sådan kan nog sägas vara av en slump. Egentligen hade han tänkt bli gymnastikdirektör men ungdomsåren var inte okomplicerade. Mellanölet dök upp i butikerna den 1 oktober 1965 och som så många andra unga började Kjell Bergkvist inhandla (ibland snatta) denna dryck och han menar att han blev ett av mellanölets offer.

Familjelivet var inte heller det allra lättaste. Familjen levde under ganska knappa förhållanden. Syskonskaran växte liksom antalet kusiner och när han var 15 upptäcktes att fadern inte alls var Kjelles far, varvid grabben tvingades flytta hemifrån.

Den kraftigt ölande skolpojken, som ofta var berusad före lunchrasten, flyttade in hos kusinen Svenne som sedermera blev något så märkligt som kassaskåpssprängare med rättspatos. Av honom lärde sig Bergqvist att inte ta skit av maktmänniskor. Det hade han både glädje och bekymmer av på scenskolan, där han börjat som 17-åring. Han hade relegerats från gymnasiet när han mulade skolans rektor med en päronglass.

Då hade kusinen Svenne fixat jobb åt honom som scenarbetare på numera nedlagda Folkteatern där Kjell blev vän och dryckesbroder med tidens stora skådespelare: Roffe Bengtsson (vars hustru han senare skulle överta), Stig Järrel, Lasse Berghagen, Lill-Babs Svensson, Anita Lindblom, Siv Malmkvist och Anni-Frid Lyngstad. Ofta fortsatte festandet på Konstnärsbaren, Prinsen eller Bolaget där Åse Kleveland, Hjördis Pettersson och Git Gay ofta anslöt.

Det dröjde inte innan den unga talangen uppmärksammandes och filmbolagen intresserade sig för honom. Han fick en roll i Ulf Lundells Jack (1977) där han spelade huvudpersonens kompis Harald. Sedan dess har filmrollerna blivit många och skiftande liksom gestaltningarna på scenen.

Det är en rejäl klassresa Kjell Bergqvist har gjort, men söderförorten tycks finnas kvar inom honom. Han har aldrig vänt kappan efter vinden och alltid sagt vad han tycker, på gott och ont. Han är sina vänners vän men det finns också folk han avskyr – inte minst ”skithögar” i skvallerpressen och de hängs ut med namn och syndaregister i boken. Liksom andra mindre syndare och kärlekar. Här finns anekdoter av allehanda slag, några sentimentala andra nästan brutala men skildrade med underhållande värme. Numera ägnar sig mannen, vars valspråk alltid varit ”Med ’skit samma’ kommer man långt”, åt ungdomshjälp i Thailand och välgörenhet.

Men det är nog ändå så att 70-talet var Bergqvists årtionde. Det skiner igenom mellan raderna. Det var då han träffade vännerna Tommy Körberg och Johannes Brost, som hängt med till ”vuxen ålder”.

Skandaler då? Egentligen inga om man inte räknar hans frekventa vredesutbrott. Men till och med de tycks ha relevanta förklaringar.

Sedan 2004 är han gift med Karin och har med henne sonen Leo. Döttrarna Sandra och Natalie har han med tidigare hustrun Yvonne Ryding och dottern Johanna från ett tidigare förhållande.

KJELL E. GENBERG

Kjell Bergqvist

Kjell Bergqvist. Foto Hans Christiansen

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22