KEITH OCH JAG

Jan 19th, 2011 | By | Category: 2011-1 januari, Recension

Omslag till Keith och jagAv Ingrid Carlqvist
Blue Publishing 2010

Det här är på sätt och vis en dubbel biografi: Ingrid Carlqvist berättar om hur hennes liv gestaltat sig från barndomen och framåt och detta interfolieras med hennes redogörelse om Keith Cederholm, född 1958, och hans kriminella leverne. Hon var en rar tös med journalistdrömmar och han en ung man från en cirkusfamilj som rörde sig i brottsliga kretsar och kom att bli en fruktad människa i Helsingborg med omnejd. 1982 dömdes han och sex andra raggare för mordbrand och grovt vållande till annans död. Keith fick tio år trots bristfällig bevisning.

1983 arbetade Jan Guillou med TV-programmet Rekord-Magazinet, vars redaktion fanns i Malmö, och han granskade rättsdokumenten som visade att här lurade en rättsskandal. I bästa Perry Mason-stil, där han bland annat körde samma sträcka som Keith påstods ha framfört sin bil på brandnatten, lyckades han bevisa att den anklagade omöjligt kunde ha hunnit med allt som åklagaren lade honom till last. Jag och stora delar av Sveriges TV-tittare såg de här programmen och applåderade när Henning Sjöström lyckades få resning i fallet Keith Cederholm. Hovrätten slog året efter fast att Keith var oskyldig. Guillou fick Stora Journalistpriset och sedan dog alltsammans när medierna struntade i att gå vidare. De sex andra inblandade glömdes bort och fick sitta av sina tidigare utdömda straff. De borde också ha fått resning men Carlqvist menar att det svenska rättsväsendet saknar intresse för både sanning och rättssäkerhet. När ingen driver på låter man dammet falla över dokumenten.

Keith var lycklig. Han väntade barn med sin flickvän och för den halva miljon i skadestånd som utdömts skulle han köpa den bondgård han drömde om. Lyckan kommer, lyckan går. I stället kom narkotikan in i hans liv och resultatet blev återfall i brott och nya fängelsevoltor.

Ingrid CarlqvistIngrid Carlqvist förklarar Cederholms förödda liv med samhällets fördomsfullhet, ett socialt arv från föräldrar som kunde ha skött sig bättre. Kanske är de mänskliga generna viktigare än man kan tro – människorna runt Keith blir också svåra brottslingar med kort väg till graven.

Boken får en att fundera på det gamla uttrycket ”om inte om hade varit”. Hur hade det gått för Keith om han inte varit en skör människa, om han aldrig dömts för mordbranden i första vändan och om han sluppit allt ståhej efter frikännandet.

Carlqvists redogörelse för sitt eget liv börjar i 70-talets Helsingborg, i de kvarter där också Keith bodde. Hon när skrivardrömmar, får jobb på flera landsortstidningar och utvecklas som skribent. Det är som rättsreporter på Nordvästra Skånes Tidningar hon förnyar kontakten med Keith, en kontakt som fortsätter till och från genom åren. Det är i sambaKeith Cederholmnd med den som han kommer med idén att hon ska skriva en bok om honom. Hon nappar men inget förlag är intresserat.

Hon lever sitt liv med arbete, resor och kärleksrelationer. Han lever för det mesta sitt bakom galler. Men så, våren 2010, får hon ett samtal från en man på SVT som avser att göra en dokumentär om Cederholm. Men Keith vill att det samtidigt ska bli en bok – och att Ingrid ska skriva den. Tiden är knapp, cancern äter sig fast i hans kropp sedan år tillbaka. När de träffas går det knappt att känna igenom honom. Han ser ut som en åldring där han hänger över sin rollator, en människospillra krossad av knark och fängelsevistelser.

Det är en intressant och spännande bok som Carlqvist skrivit, ett tidsdokument och samtidigt en dokumentation över två människor som levt sina liv så diametralt olika. Fast emellanåt smyger en känsla fram. Varför tror hon så obetingat på allt vad Keith säger? Hur kommer det sig att man måste ha överseende med en man som tycks vara okunnig i att ta ansvar? Är allt samhällets fel och inte individens?

Keith Cederholm kan inte besvara fler frågor. Han dog den 28 augusti 2010.

KJELL E. GENBERG



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22