KASKRAN och KASKRAN II – GUDSFOLKET

Dec 1st, 2008 | By | Category: 2008-5, Recension

omslag-till-gudsfolket

omslag-till-kaskran

Av Sven-Erik Forslin
Pejling Press 2000 och 2008

Den första boken i Forslins trilogi Kaskran kom ut år 2000. Sedan dröjde det till 2008 innan del två men underrubriken Gudsfolket dök upp, båda böckerna på Forslins eget förlag Pejling Press. Att det tog så lång tid har sin förklaring. 2002 sattes författaren i fängelse efter att ha skjutit en rival på det stora torget i Delsbo. Jag avslöjar egentligen inget som inte redan är allmänt känt. Forslin har medverkat i TV3:s Efterlyst och gett sin syn på vad som hände.

Romanerna med det underliga samlingsnamnet handlar om Sven-Erik Forslins egna förfäder som lämnade Klubbekrigets Finland i slutet av 1500-talet för att försöka skapa en ny tillvaro i svenska Hälsingland, närmare bestämt i ödemarkerna i Hassela, på gränsen mot västra Medelpad.

De två första delar skiljer sig stilmässigt mycket åt. I första boken berättar Forslin om anfadern Urho Tenhonen och hans familjs vedermödor i ett hårt landskap. Det är en lite märklig prosadebut mer byggd på tankar och repliker än på händelseförlopp. Upprepningar och pauser i form av tre punkter irriterar först men blir efterhand, underligt nog, till ett slags suggestiv poesi där lokala uttryck ger sälta. Tillsammans med sin ryska hustru flyr Urho till Sverige där ingen förstår honom och han inte begriper det svenska pladdret. Svårigheterna är många men Urho är en envis, hårdnackad och företagsam man som med både ärliga och oärliga medel skapar en ny tillvaro.

Det finns visserligen konstigheter i berättelsen. I Finlands djupa skogar talas i en jämförelse om cirkus. Berättelsens personer lär knappast ha kommit i kontakt med cirkusar i den mening som avses. Sådana kom inte till Norden förrän långt senare.

sven-erik-forslin

I bok nummer två, Gudsfolket, som behandlar trosvissa människor samlade i något som kan kallas en sekt talas om Shakespeare som vid sekelskiftet 1500−1600 var något känd i sitt hemland, men knappast i Hassela.

Detta är förstås petitesser, men det sägs ju att Djävulen bor i detaljerna.

I Sverige byter Urho motvilligt namn till Pehr Andersson och upplever sorg och glädje, blodiga uppgörelser och triumferande segrar.

Del två är också annorlunda rent språkligt. Forslin har hittat en redaktör som strukit i hans pratiga redogörelser – på gott och ont faktiskt. Samtidigt som boken blivit lättare att läsa har en del av det poetiska från första delen försvunnit.

Dock: med en hälsing-svensk ordbok i näven har man en del givande stunder att förvänta sig i Forslins sällskap.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22