KÄRLEKEN OCH DE SISTA MÄNNISKORNA PÅ JORDEN

Sep 15th, 2014 | By | Category: 2014-09 sept, Recension

Omslag till KärlekenAv Björn Ranelid
Albert Bonniers förlag, 2014
ISBN 978-91-0-014226-1, 512 sid

Romantikern Björn Ranelids nya roman utspelar sig mot en backdrop av ett sönderbombat Stockholm, en dystopi med drag av grym saga.

Den svenska huvudstaden har blivit bombad och huvudpersonerna – Ranelid själv och sexåriga barnbarnet Ryder – vandrar bland lidande människor, bland rånare och tiggare och sörjer sina anhöriga. De är hungriga och törstiga och om nätterna försöker de få vila i bergrum som mest liknar grottor. Ondskan är förhärskande och människors förhållanden tillvarandra förändras. Ranelid har svårt att stå ut med ondska, det är motsatsen till hans egen välvilja och goda hjärta. Barnbarnet lider också och till tröst berättar han om hur det var förr, om sig själv och om händelser i historien. Det blir ibland gripande och profetiska predikningar som emellanåt känns lite knepiga att ta till sig eftersom man känner av författarens självbespegling och känsla av att inte bli tillräckligt uppskattad. Då och då glimmar språket till men lika ofta baxnar man inför bildspråket och aforismerna.

Att läsa Ranelid är att lära sig uppskatta det säregna, att lockas in i hans legend. Det är som att sitta vid elden och lyssna till schamanen. Allt förstår man inte men berättarrösten är ofta mycket övertygande, orden blandas med flammorna och röken och man suger in dem. Det finns en övertygelse i det han vill säga.

Det är eländigt, men allt är inte elände. Människor är mänskliga mitt i det ohyggliga. Folk fiskar, man bildar körer för att trösta sig med musik och i slottet pågår skolundervisning. Hopp och kärlek överlever trots att det som vi betraktar som civilisation har raserats. Detta är något som Ranelid kan förmedla med inlevelse och viss högstämdhet. Man kan också ana att det finns viss civilisationskritik bakom valet av ämne.

Här finns episoder som naglar sig fast (hungriga människor slakt av djuren på Skansen, en ung flickas begravning) eftersom de skildras med stark empati.
Dock ställer jag en fråga. Varifrån kom bomberna? Och varför kom de så oförhappandes att ingen hade en aning om vad komma skulle? Kriser är alltid på gång men det de kommer aldrig utan förvarning.

KJELL E. GENBERG

Björn Ranelid

Björn Ranelid. Foto Christer Molander

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22