KANADA

Dec 12th, 2013 | By | Category: 2013-12 dec, Recension

Omslag till KanadaAv Richard Ford
Canada 2012
Översättning Nille Lindgren
Brombergs förlag 2013
ISBN 9789173374750, inb, 463 sidor

Läsaren informeras prompt på rad ett att föräldrarna kommer att råna en bank och därtill att mord kommer att äga rum.

Pappa Bev planerar rånet som en lösning på den knipa han försatt sig och därmed familjen i.

Mamma Neeva är klyftigare än pappan och borde ha talat honom ur hans planer – för nog insåg hon det futila och det dödsdömda i planerna… Nu gjorde hon inte det utan samtyckte istället till att själv deltaga i det patetiskt taffliga rånet.

Så naturligtvis åker föräldrarna dit – med konsekvenser för barnen, de femtonåriga tvillingarna Dell och Berner.

En liten reflexion kring namnen:  Pappa heter (eller kallas) Bev, dottern Berner och sonen – berättaren – Dell. Alla tre namnen är även i USA vanligare för det motsatta könet. Ford har val knappast valt namnen på måfå utan varnar oss för att alla tre – liksom även mamman med sitt könsadekvata men ändå något inadekvata namn Neeva (som till engelska översätts med “radiance, brightness” – nej, modern är snarare “brooding” eller “gloomy”) – befinner sig utanför det samhälleliga liv som flyter fram i en sedan länge utstakad flodfåra.

Pappan har varit stridspilot men lämnat flygvapnet, söker sig fram men misslyckas som bilförsäljare och som fastighetsmäklare i en avkrok av Montana som heter Great Falls.

Låter det bristfälliga omdömet styra honom in på att tjuvslakta nötkreatur för att tillsammans med indianer sälja köttet till mindre nogräknade restauratörer. Men så levererades otjänligt kött och så fann sig Bev i en situation av hot mot sitt liv om han ej betalade den skuld han plötsligt ådragit sig istället för den inkomst han förväntat sig.

Innan föräldrarna grips övertalar mamman en väninna att köra Dell till väninnans bror som bor i en gudsförgäten plats i Saskatchewan – detta för att slippa att hamna i något institutionellt barnhemsboende. Systern Berner har sin egen lösning – att ge sig iväg på rymmen. Men Dell är en mera introvert reflekterande än en aktivt reagerande person så modern insåg farorna om han skulle hamna på ett uniformt barnhem.

Nu hamnade han istället i en visserligen anarkistisk frihet men ändå beroende av bisarra personer vars existens formats av illegaliteter. Ja, vi läsare vet redan att det kommer att begås mord senare i berättelsen…

Det hela utspelas 1960 och återberättas av Dell 50 år senare. Han är då en av livet luttrad lärare i litteratur som förmedlar den stora litteraturen till sina elever men som här i ett nedtonat  och eftertänksamt reflekterande återberättar de händelser i ungdomen som så dramatiskt ändrade hans livsbana. Nej, Dell har inte ambitionen att vara en stor berättare, han vill själv förstå sin historia, plockar fram den femtonåring han var så att vi förnimmer att det är en femtonårings berättelse vi tar del av via den luttrade 65-åringens förmåga att minnas samtidigt som berättaren har facit till sitt liv och till slut uppdaterar läsaren i vad som hände sedan.

Bankrånare – även de taffligaste sådana – kan ju ha barn. Och fram till ögonblicket då rånet begicks var föräldrarna ännu inte bankrånare.

Pappan var från sydstaterna med ett hyggligt utseende och inte utan charm och hade fått mamma Neevas förälskelse i honom men därtill tycks han ha haft sin som det skulle visa sig ödesdigra förälskelse i sina egna dagdrömmar så att han utan eftertanke involverade sig i enkla lösningar på vardagens svårigheter.

Richard Ford är en storartad berättare men inte genom historiens dramatik utan genom språket som får en inre spänning genom att dels alltså återskapa en femtonårings förhoppningar och perspektiv på sin tillvaro och dels bottna i en försonad 65-årings kontemplation över den tragedi som berövade honom både föräldrar och förhoppningar om livet, hans drömmar om sin fortsatta skolgång, hans ännu inte realiserade drömmar att kunna få spela schack och ägna sig åt biskötsel.

Man kanske kan tro att Kanada inte är den typ av romaner som läsare av DAST föredrar. Den har av någon till och med betecknats som en antites till en thriller. Vi blir ju hela tiden informerade eller förberedda på vad som skall hända….

Men ändå – genom att Ford låter oss att bli medbetraktare med Dell som själv förblir en betraktare till det som händer och som kommer att förändra hans liv – genom hans betraktarinställning, hans avsaknad av handlingsberedskap så inbjuds vi att bli delaktiga i hans sorg; vi känner oss plågade men kanske ändå tröstade av berättarens resignation inför – eller är det försoning med – sitt livsöde.

Spänningen ligger paradoxalt i det nedtonade språket som ändå är luttrat klarsynt. Dell får ej vredesutbrott men läsaren frustreras av de vuxnas oförmåga att leva sig in i en femtonårings situation. Men Förd lyckas förmedla att Dell ändå insåg vad som drabbade honom och vad han som åskådare kom att vara delaktig i.

Fastän så lakoniskt nedtonad så blir man engagerad av Richard Fords lysande roman. Det har gått ett antal veckor sedan jag läste färdigt boken men Kanada har följt mig vid sidan av sedan dess. Jag applicerar titeln – men med utbyte av namnet – på den vardagsdramatik som sker runt en.  När en av mina vänner drabbades av ett vettlöst nidingsdåd någon månad sedan – hans 91-åriga mor mördades och mördaren satte därefter eld på huset i vilket min vän av en slump befann sig – så samlade alla min väns berättelsefragment ihop sig till ortsnamnet “Töreboda” där jag förnam den bakomliggande strukturella förändringen av ett stycke svensk landsort där patetiska men också gruvliga tragedier utspelas. Jag känner att Richard Ford har givit mig ett perspektiv från vilket jag jag får en rikare emotionell resonansbotten för den vardagliga kontemplationen  av  livets gång – detta genom att boken fortsatt att leva sitt liv inom mig.

CLAES ZEIPEL

Richard Ford

Richard Ford. Foto Erwin Elsner

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22