KAINS BOK

Jul 23rd, 2012 | By | Category: 2012-07 juli, Recension

Omslag till Kains bokAv Alexander Trocchi
Cain’s book, 1960

Översatt av Peter Ölund
Efterord av Kenneth Hjalmarsson
H.ström Förlag 2012

ISBN 978-91-7327-166-0, 259 sid

Det jag finner intressantast med denna roman är att den alls blivit skriven – och till råga på allt med ett språk som engagerar. Författaren Trocchi (1925–1984) var ingen renlevnadsmänniska. Han led visserligen av cancer och dog i lunginflammation, men mest av allt gick han på droger. Att kunna skriva med substanser i kroppen är en bedrift. I början av mitt skrivande, när jag hade kontrakt på kioskwesterns att fullfölja, hände det att jag tvingades gå till arbetsrummet direkt från ett party för att skriva klart dagens pensum. Det var aldrig lyckat. Felstavningarna var legio och tankebanorna svirrade ut till nonsens. Dagen efter måste ägnas åt att skriva om alltsammans.

Alexander TrocchiMen denne grisfarmare och beatnik klarade av det. Han hyllades av ett par andra knarkförespråkare – William S. Burroughs och Allen Ginsberg – och har beskrivits som en heroinets apostel som skrev porrnoveller, drömska romaner och revolutionspolitiska manifest. Kanadensiske sångaren och kompositören Leonard Cohen har skrivit om honom i boken Alexander Trocchi, officiell knarkare och gett honom epitetet olympier.

I Kains bok berättar Trocchi om ungdomen i ett regnigt Glasgow, om hur han kämpar med att skriva romaner samtidigt som han försöker analysera sitt eget drogmissbruks inverkan på psyket. Hans alter ego Joe (romanen är skriven i jag-form) rasar mot samhället samtidigt som han vildsint försvarar sin rätt att använda narkotika. Han skäller på dem som inte tycker som han och menar att skolelever borde röka marijuana eftersom de då skulle lära sig mer och bättre.

Här finns skildringar av knarkarens paranoja, om hur de stryker tätt till väggarna längs gatan eftersom snuten finns överallt och är de inte själva på plats finns det alltid tjallare. Lugnet infaller först när silen är tagen.

Trocchi har kallats geni och den slutsatsen bygger på hans två romaner, åtta porrböcker och en diktsamling. Det är tänkbart att han kunde ha utnyttjat sin genialitet bättre om han inte förlorat kraft genom sitt narkotikamissbruk. Det var i Paris, dit han flyttade 1950, som författardrömmen utvidgades. Där grundade han en litteratur- och filosofitidskrift kallad Merlin, Bland medarbetarna fanns namn som Jean Genet, Octavio Paz, Samuel Beckett, Eugene Inesco och Henry Miller. Han flyttade sedan till New York och i Kains bok finns också texter därifrån, där huvudpersonen Joe lever sitt liv på en pråm, omgiven av i huvudsak kvinnor och knarkande kolleger från andra pråmar.

Kains bok är mer en illusion än en roman. Den saknar intrig och det mesta kretsar kring droger, hur de skaffas och hur de intas. Märkligt nog blir det intressant.

Boken är skickligt översatt av Peter Ölund och efterordet av Kenneth Hjalmarsson ger en insikt i hur denne litteräre huligan fungerade i kretsen av likasinnade.

KJELL E. GENBERG

 

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22