JULULVEN OCH ANDRA SKYMNINGSBERÄTTELSER

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Recension

Red, Ronie Berggren
Aquila Production 2004

Hannibal Lecter i all ära men nog är det snudd på att Henrik Larsson med sin novell Bästsäljaren slår Thomas Harris på fingrarna. Bästsäljaren är något av det läbbigaste jag har läst. Larssons Före detta ensam går inte heller av för hackor. Utöver att båda är nattsvart hemska, är de också renodlade kriminalhistorier.

Antologin där Larsson härjar är Örnsköldsviksförlagets första utgåva. Den bjuder på fyra unga novellister i åldrarna 19-25 år. Lovande sådana. Minst sagt. Framtidens skräck tycks säkrad. Och det handlar inte om storstadsbor även om förläggaren Ronie Berggren är född i kulturstaden Calcutta. Henrik Larsson är från Karlskoga, Henrik Sundholm från Eskilstuna och Elice Westin Wennerlöfw från Höga Kusten. Hennes ”djuplodande” De Profundis är en historia, där ett barn i något som liknar Ragnarök iakttar hur tillvaron glider ner i (inte upp ur) ett ginnungagap medan föräldrarna tycks sitta döda i sina stolar. Och i De onda häxorna och tornet i skymningsskogen lyckas hon vinkla om snövit/törnroselegenden så att den inte riktigt liknar de gamla förebilderna. Mycket bra!

Ronie Bergren själv svarar för titelnovellen, Jululven, som lider av ett dubbelfel, om fel det nu är. Jag tycker nämligen helt privat att den avslutande klämmen dels är en alltför förutsägbar knorr (åtminstone för en van läsare) och dels lite för ”snäll” jämfört med själva historien, som är allt annat än snäll. Berggren är annars klurig. Som läsare vet jag inte om Det onda – Del I är en avslutad novell eller om fortsättning kommer. Med Arvet från morbror Jenkins herrgård visar han upp sitt speciella sätt att strukturera genom att blanda och ge, som även präglar de båda andra novellerna.

Henrik Sundholm är den minst originelle eller den mest traditionelle av de fyra, rotad i en äldre litterär tradition. En av hans noveller, Bekännelser, är varken skymningsberättelse eller skräck utan en gammaldags moralitet. Alla utom två av hans sju noveller är i jagform och han är den av de fyra som är minst fallen för metaforer, De här författarna har alla passerat nybörjarstadier. Larsson och Wennerlöfw med råge.

Kim Olofssons utmärkta omslag visar att vargar inte bara klär ut sig till mormödrar. Även tomtedräkt ingår i varulvarnas garderob. Jag ser fram mot nästa antologi från Aquila Production.

BERTIL FALK

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22