JUDAS BARN

Feb 18th, 2013 | By | Category: 2013-02 feb, Recension

Omslag till Judas barnAv Markus Heitz
Kinder des Judas 2007
Översatt av Anna Bergtsson
Coltso (imprint till Ersatz) 2012
ISBN 978-91-87219-08-5, 527 sid

I det som förr var en samling småstater men nu kallas Tyskland har fenomenet vampyrer en lång tradition. En av de första vetenskapliga avhandlingarna som skrevs om blodsugarna kom 1706 och skrevs av Karl Ferdinand Schertz. Den hette Magia Posthuma. Den ganska obskyre poeten August Heinrich Ossenfelder skrev 1748 dikten Der Vampir vilket noterats av Chrislob Mylius i Naturforscher. Mer känd är dock vampyrdikten Lenore som 1773 skrevs av Gottfried Bürger.

Det var Bram Stoker som flyttade vampyrernas hemvist från Tyskland till Rumänien och provinsen Transsylvanien i boken Dracula, men tyskarna kunde inte hålla fingrarna från den och 1922 gjorde den espressionistiske filmaren F. W. Murnau stumfilmen Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (Nosferatu, en symfoni i skräck) som bygger på Dracula, men eftersom han inte fick rättigheterna gjorde han en egen, inte alltför olik, version. Han gick sedermera i konkurs sedan Bram Stokers änka Florence stämt filmbolaget. Filmen blev förresten totalförbjuden i Sverige, men har sedan dess visats i TV.

Det finns också berättelser om hur tyska vampyrer invaderat vårt land. Ventrue-vampyren Jochen Liesche steg tillsammans med ett antal klanfränder i land i närheten av Kalmar, men inhemska vampyrer i södra Sverige gillade inte tanken att tyska vampyrer skulle styra i landet och började utan större framgång bekämpa inkräktarna. Enligt den historien var det Ventrueklanen (Hansan) som såg till att Stockholm byggdes år 1250 och dessutom såg till att Kalmarunionen bildades. Ska man tro denna historia var Gustav Vasa också vampyr.

Markus HeitzTyske fantasy- och skräckförfattaren Markus Heitz hade alltså en lång tradition att luta sig emot när han började skriva Judas barn. Hans huvudperson syster Theresia Sarkowitz, som bor i nutidens Leipzig, tröstar sjuka människor på dödsbädden. Själv är hon frustrerad över sin egen odödlighet. Hon har sitt ursprung långt tillbaka i tiden.

I Serbien på 1670-talet upplever den unga Jitka hur hennes mor tas tillfånga av Osmanska rikets janitsjarer. Själv flyr hon men träffar sin hittills okände far som för henne till en kvarn vid Donau där han bor och sysslar med hemlig forskning. Hon byter namn och börjar hjälpa sin far, som tillhör en samling forskare som enligt legenden har sitt ursprung i Judas Iskariot, mannen som förrådde Jesus för 30 silverpenningar.

Markis Heintz tycks vara väl förtrogen med gammal folklig vampyrmytologi och han skriver sin saga om kampen mellan ont och gott på ett spännande och sensuellt språk där han inte skyr våldet.

Är man road av vampyrhistorier kommer man att gilla den här boken – även om den kan tyckas väl lång. Det är den första delen som fängslar mest, medan andra hälften i sin förklaringsiver känns lite trögare. Berättelsen bäddar också för de delar som aviserats – Judassonen och Judasdöttrarna. Och varför inte. Det här kan vara en intressant motvikt till dagens alltmer frekventa, ”logiska” kriminalromaner.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22