JOHNNY CASH – ETT LIV

Apr 23rd, 2014 | By | Category: 2014-04 apr, Recension

Omslag till Johnny CashAv Robert Hilburn
Johnny Cash – The Life 3013
Översatt av Manne Svensson
Norstedts 2014
ISBN 978-91-1-304383-8, 640 sid

På 60-talet satt jag i något slags musiktyckarjury i radio och i ungdomligt övermod tyckte jag att den där sångaren Johnny Cash, som började bli så populär, inte var mycket att ha. Hans boom-chicka-boom-musik lät ju inte som den musik jag gillade. Naturligtvis fick jag på nöten för den åsikten och med åren har jag insett hur fel jag hade och hur mycket mer stryk jag borde ha fått.

Den där sångaren, som skulle göra sig ett namn som ”The Man in Black”, var definitivt någonting att ha.

Han föddes 1932 utan förnamn (han döptes till enbart J. R., att ge barn enbart initialer var inte ovanligt när föräldrar inte kunde enas om namn) i Arkansas, slet på bomullsfälten från fem års ålder och upplevde naturkatastrofer och tragedier i den närmaste kretsen. Familjens hus i Dyess översvämmades, något som senare ledde till att han skrev låten ”Five Feet High And Rising”, och storebror Jack omkom vid en arbetsplatsolycka på det sågverk där han jobbade. Depressionen drabbade familjen hårt och gav den unge mannen de värderingar han skulle bära på hela livet. Man fann tröst i den musik som spelades i radio och i kyrkorna. Han lärde sig spela gitarr som grabb, skrev låtar och sjöng på den lokala radiostationen.

20 år gammal tog han värvning, men militären gick inte med på att han bara hette J.R. så han tog namnet John R. Cash och efter två år, ibland annat Tyskland, blev han som sergeant civil igen. Hemma igen började han traggla musik med kompisarna Luther Perkins och Marshall Grant och gruppen kom att heta Johnny Cash and the Tennessee Two. 1955 skrev han kontrakt med Sun Records och kom att bli en i det som sedermera kom att kallas Miljondollarskvartetten tillsammans med Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins. Skivframgångarna var stora, han blev populär, turnerade halvt ihjäl sig och lindrade stressen med sprit och piller som gjorde honom oredig och aggressiv. Detta påverkade hans musik både positivt och negativt. Han skrev texter om sitt turbulenta privatliv och om sin religiösa övertygelse (som också resulterade i böcker, bland annat ett par självbiografier).

Robert HilburnOm detta minst sagt innehållsrika musikerliv har musikkritikern i Los Angeles Times, Robert Hilburn, skrivit en osannolikt detaljerad biografi. Han skildrar den berg- och dalbana som utgjorde Cashs privata och professionella liv, berättar utan skygglappar vad narkotikan och alkoholen gjorde för honom, mot honom och med honom. Cash ville vara en hängiven kristen, en människa som tänkte längre än till nästa hit, en som ville omvända det amerikanska folket till den närmast primitiva kristendom som han upplevde som barn och som han trodde fanns i dess finaste form under expansionen västerut.

Det intressantaste i skildringen är hur Johnny Cash som dominerande countryartist också kom att bli den som på sätt och vis skulle personifiera rockmyten. Det var den saken jag inte begrep när jag satt i radiostudion och avfärdade mannen i svart.

Johnny Cash dog 2003 men han fortsatte att arbeta in i det sista, trots att sviterna av hans oregerliga leverne hade tärt svårt på hans kropp. Till skillnad från hel del andra gamla musiker hade han inget emot att samarbeta med nya, lätt kontroversiella rockmusikanter. Han blev nykter och drogfri och spelade in skivor som blev hits, – något han inte alltid varit bortskämd med – inte minst de så kallade American Recordings som producerades av underbarnet Rick Rubin. Så sent som i mars i år aviserades ett hittills okänt album, Out Among the Stars.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22