JIMI HENDRIX En brors berättelse

Jul 5th, 2012 | By | Category: 2012-07 juli, Recension

Omslag till Jimi HendrixAv Leon Hendrix och Adam Mitchell
Jimi Hendrix. A Brother’s Story 2012
Översatt av Patrik Hammarsten
Norstedts 2012
ISBN 978-91-1-303407-2, 239 sid

Vissa musikerbiografier väcker minnen. Boken av Jimi Hendrix lillebror Leon får mig att tänka tillbaka till mitten av 60-talet och en källarklubb kallad Club Entill på Hornsgatan 62 i Stockholm. Jag jobbade då som PR-knutte på Sting Produktion och dess ägare Benny Englund hade en kamrat vid namn Leffe Illernäs, mest känd för att han gjorde väldigt snygga affischer åt Gröna Lund. Han ägde klubben som fått sitt namn när någon frågat om det verkligen skulle löna sig med en klubb till i Stockholm. Att det blev lönsamt berodde till del på att han hade snygga flickor som serverade öl rätt oklädda. Idén till naket hade han fått på Grönan, där snudd på nakna töser satt på pinnar ovanför ett vattenkar och log mot disken där det stod herrar och kastade boll mot en pricktavla. Om de träffade trillade damerna ner i vattnet. Konstigt nöje, men populärt.

Till Entill kom de flesta artister som hade anledning att besöka Stockholm. En sen afton dök Jimi Hendrix upp. Jag har för mig att det var hans första besök i Sverige och eftersom det var trångt på klubben kom han och Benny Englund att sitta vid bordet där jag parkerat. Det var en vänlig människa, som ganska fåordigt skålade med oss i öl och inte alls tycktes ha drabbats av storhetsvansinne trots sitt stigande kändisskap.

Leon HendrixOm honom (och mest om sig själv) har Leon Hendrix skrivit en bok med hjälp av Los Angeles-författaren Adam Mitchell. Det är en smått rörande berättelse om ett par pojkars tuffa uppväxt i det ganska fattiga området Rainier Vista i Seattle i staten Washington. Föräldrarna hade ett rätt instabilt förhållande och båda tyckte om att festa. Folk kom och gick och barnen lämnades ofta vind för våg, ibland till andra människor som fick ta hand om deras uppfostran.

Jimi var född som John Allen Hendrix men fadern bytte det till James Marshall Hendrix, något som han inte alls gillade. Brodern kallade honom Buster. Det var han mer nöjd med. Jimi – som han senare ville lystra till – intresserade sig tidigt för ljud som kunde tydas som musik. Han satte ståltrådar i sänggaveln och spelade på dem, fick en ukulele med bara en sträng av en granne och lärde sig ta ut melodier. Till sist kom han över en gitarr som han efter ett tag strängade om så att han kunde spela på den vänsterhänt.

Därmed var sagan igång. En kort saga, men inte mindre intensiv fram till dess han dog av en överdos i London, 27 år gammal.

När dödsbudet kom var Leon 22 och satt i fängelse. Knark, sprit, brottslighet och krakel med det militära hade skickat honom dit. Nu berättar han om förhållandet till sin bror och sina övriga släktingar. Han följde sin bror på drogdimmiga turnéer i USA, blev osams med managers som ville ha stjärnan för sig själva, levde i hippietidens sex-, drugs- & rock’n’rollkultur och umgicks med den tidens musikstorheter utan att i sitt påverkade tillstånd fatta vilka de var.

Resten av världen hade fattat vilken storslaget kreativ gitarrist Jimi var, men Leon såg honom till att börja med bara som sin storebror och beskyddare, en människa som han tydligt idoliserar. Ändå känns boken som en ärlig och någorlunda balanserad berättelse där föräldrarna, mest fadern, emellanåt är helt perifer och ibland väldigt närvarande för att ge dem ”smisk”. Dessutom kan men se historien som ett tidsdokument från 60-talets svarta västkustsamerika.

Jimi drog in mycket pengar men fick inte så mycket själv. Det ledde till rättsaffärer efter hans död och det slutade i familjefejder som beskrivits i fler böcker än denna.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22