Av Theodor Lundgren & Patrik Pelosio
Forum 2010

Anders Carlberg citeras på omslaget med orden ”En verklighetens Snabba Cash”. Han har fel. Patrik Pelosio är författarmässigt långt bakom Jens Lapidus. Trots hjälp av  journalisten och dokumentärfilmaren Theodor Lundgren når han inte i denna ”sanna berättelse” särskilt högt litterärt sett.

Vem är då denna Patrik Pelosio? Numera är han föreläsare som predikar mot droger, rasism och våld. Tidigare var han en ung man som bestämt sig för att bli en respekterad gangster och ansåg att vägen mot målet gick via slagsmål. Han fick ett rykte som våldsman och hamnade inom en falang inom den organiserade brottsligheten och de följande tio åren knarkade han och utövade våld. Baksidestexten ger en kortfattad biografi:  ”12 år: Första jobbet i den kriminella världen, 14 år: Fruktad gängledare, 16 år: Dömd för mordförsök, 18 år: Säljer vapen, knark och driver nattklubb,
20 år: Indrivare och livvakt åt maffian.”

Jiddra inte är på sätt och vis motsägelsefull. Pelioso har fått sina egna ord förändrade av Theodor Lundgren,vilket kanske inte är helt av ondo, men hans historia präglas av avståndstagande från det han ursprungligen ansåg rätt och riktigt. Det jag fastnat mest för är beskrivningen av vardagslivet som gangster. Där finns inte mycket av filmromatik, det är ett kneg byggt på samhörighet.

Jag vill inte påstå att jag gillade den här boken särskilt mycket, men som ett samtidsdokument av en för de flesta okänd värld har den sitt berättigande. Men det som sägs och gestaltas (i den mån detta förekommer) har beskrivits bättre i många romaner som aldrig påståtts vara ”en sann berättelse”.

JAN NYGREN

Patrik Pelosio. Foto Thron Ullberg

Theodor Lundgren