Av Herman Lindqvist
Albert Bonniers 2009

Herman Lindqvists bok Mannen vi valde om Jean Baptiste Bernadotte tar oss med på en svindlande resa genom en märklig mans märkliga levnadsöde. Det handlar alltså om den franske marskalken som vid riksdagen i Örebro den 21 augusti 1810 valdes till Sveriges tronföljare, snabbt döptes om till Karl Johan och kom att bli stamfader för vårt nuvarande kungahus. Men den tilltänkte kungen slingrande väg till Stockholms slott var fylld av stötestenar.

I raskt tempo – Lindqvists specialitet – får läsaren hänga med i intriger som rör krig och fred, kärlek och i viss mån erotik samt den revolution som egentligen lade grund till det hela. Texten är lättsamt skriven och man myser och har trevligt under läsningen. Det är en bra story som

historieberättaren (inte historikern) Herman Lindqvist förtäljer på ett sätt som han vet att hans trogna läsare gillar. Inget ont i det, mest gott faktiskt.

Jean Baptiste Bernadotte föddes 1763 i den lilla sydfranska staden Pau. Redan som barn fann han att världen verkade intressant. Den ville ha uppleva och därför kunde han inte bli kvar Pau där endast trista arbeten fanns att få. Han valde att bli militär och under tiden han arbetade sig uppåt i graderna hände mycket runt omkring honom. Den franska revolutionen drabbade landet 1789 och ett decennium senare kom revolutionen som förpassade Napoleon Bonaparte till statsledningen.

Napoleon var militär och liksom Bernadotte en stolt sådan. Båda var dessutom envisa och hetsiga så efterhand kom ovänskapen. Båda var dessutom riktiga charmknuttar och det var nog lite av den egenskapen som gjorde att Jean Baptiste kom på tal som svensk och norsk kung efter de dekadarier som drabbat det nordiska riket. Den rättrådige kvinnokarlen Jean gillade nog utvecklingen som gjorde att han slapp ifrån allt trassel med Napoleon.

I Örebro kröns en karriär som kan sägas vara magnifik: han blev general som 30-åring, marskalk tio år senare och när Sverige förlorat Finland kom han på förslag som kung. Om han inte varit privatförmögen hade det nog inte gått lika bra, men när Bernadotte lovade att betala den svenska krigsskulden var saken klar. Det tyder på att karlen var maktlysten men i denna levnadsbeskrivning framställs Karl XIV Johan huvudsakligen som en bra karl som skötte sitt nya arbete klanderfritt.

Det är en dramatisk berättelse som Lindqvist visar fram för sina många läsare. Lite av en saga faktiskt, ty den slutar 1818 när Jean (hans kallas genomgående så) blir Sveriges konung.

KJELL E. GENBERG