JAKTEN PÅ UBÅT 864 – Nazitysklands sista försök att vinna kriget

Aug 29th, 2015 | By | Category: 2015-08 aug, Recension

Omslag till Jakten på ubåt 864Av Jerome Preisler och Kenneth Sewell
Code Name Caesar The Secret Hunt for U-boat 865 during world war II, 2012
Översatt av Göran Andolf
Fischer & Co, 2015
ISBN 978-91-86597-86-3, 257 sidot

Den 9 februari 1945 sänktes den tyska ubåten U-864 i Nordsjön utanför ön Fedje nära Bergen vid Norges kust. Det var första gången i historien en ubåt sänkts av en annan ubåt – den brittiska ubåten HMS Venturer – där båda kombattanterna befann sig i undervattensläge. Ingen av de cirka 70 besättningsmännen och passagerarna överlevde.

Det var en svår tid för både den tyska och japanska krigsmakten. Under D-dagen några månader tidigare hade allierade trupper landstigit i Frankrike och drivit tyska styrkor tillbaka mot den egna gränsen och i Stilla Havet tog amerikanerna japanskt hållna öar som gjorde det lättare för dem att med bombplan nå det japanska moderlandet.

Den tyska regeringen, som trots att den var hårt pressad från både öster och väster, ville dock bistå sina japanska allierade och det bestämdes att den stora U-864 var en passande farkost att frakta delar och ritningar till de nya jetmotorer som utvecklats av Messerschmitt samt komponenter till flygmotorer från Junkers och BMW så att Tokyo fick ett mer slagkraftigt luftförsvar. I lasten fanns också delar till miniubåtar och raketer. Vidare fanns 65 ton kvicksilver lastat i stålfat i ubåtens kölsvin. Detta skulle användas i explosiva detonatorer. Det var meningen att ubåten skulle gå från Kiel till Penang i Malaysia. Ombord fanns, förutom besättningen under ledning av befälhavaren Rolf-Reimar Wolfram också tyska vetenskapsmän och ett par japanska kolleger. Om allt lyckades skulle Japan kunna återfå kontrollen över sitt luftrum och försena de allierade så pass länge att tyskarna hann omgruppera och förbereda försvaret av hemlandet.

Vad den tyska marinen inte kände till var att engelsmännens kodknäckarbas i Bletchley Park och den norska motståndsrörelsen hade fått kännedom om Hitlers planer. Nu tänkte de göra  allt för att stoppa den. Englands Dambuster Squadrons tidigare bombningar av tyska örlogsbaser hade misslyckats.

Kenneth SewellJerome PreislerU-864 lämnade Kiel den 5 december 1944 för att gå till Horten nära Oslo i Norge, dit man anlände fyra dagar senare, för proviantering och test av den nya snorkelmasten som man hade problem med. Dessa måste åtgärdas om farkosten skulle klara den långa färden till Asien. Av det skälet behövde man gå till Bergen och ubåtsvarvet som kallades Bruno efter en lättare grundstötning. Den 12 januari angreps Bruno av bombflyg och ubåten skadades lite.

Efter ytterligare besvär tog sig U-864 ut till havs. Men där lurade den brittiska ubåten HMS Venturer.

Om denna tyska katastrof och engelska framgång har Jerome Preisler (bilden th) och Kenneth Sewell (bilden tv) skrivIt en redogörelse (utmärkt översatt av Göran Andolf) som tack vare skildringarna av de inblandade på båda sidor blivit spännande som en thriller trots att man vet hur det ska gå.

Sänkningen av den tyska ubåten, som återfanns 2003, vållade bekymmer för den norska regeringen långt efter kriget. Skulle den täckas över så att det miljöfarliga kvicksilvret, som tydligen börjat läcka ur sina tunnor, inte kom ut i naturen eller var det bättre att försöka bärga den sönderbrutna farkosten? 2006 talades man om övertäckning, 2009 skulle den bärgas men nu är det tydligen bestämt att den ska täckas över.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22