JAG VAR HITLERS LIVVAKT Det sista vittnet berättar

Nov 14th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Jag var Hitlers livvaktAv Rochus Misch och Nicolas Bourcier
J’etais garde du corps d’Hitler 2006
Översatt av Per Nyqvist
Natur & Kultur 2010

Rochus Misch var varken med i  Nationalsocialistische Arbeiterpartei, inte en inskriven i Hitlerjugend. Ändå kom han att tvingas umgås med nazistiska höjdare under fem åt av sitt liv. Som menig soldat i SS kommenderades han att bli livvakt åt Adolf Hitler och uppfyllde den plikten mellan åren 1940 och -45. Efter krigsslutet förpassades han till sovjetiskt krigsfångläger och blev fast där i nio långa år.

Rochus MischI år fyllde Misch 93 år och eftersom han är den sista levande människa som var med i Führerbunkern när diktatorn och nyblivna hustrun Eva Braun begick självmord medan huvudstaden lades i ruiner över dem bestämde han sig för att låta nedteckna sina minnen. Den som i stort skött skrivarbetet är fransmannen Nicolas Bourcier, till vardags journalist på Le Monde.

Misch var en lydig och plikttrogen soldat som ingenting ifrågasatte. Det som är intressantast i hans redogörelse om livet med Adolf Hitler är skillnaden mellan det statsöverhuvud som gormar och skriker vid offentliga möten eller lite slött höjer ena armen framför militärparader och den man som sammanträder i staber och på andra ställen.

Livvakten skulle skydda sitt objekt var han än befann sig och han uppfattade Tysklands ledare som ”lugn, vänlig och generös”, en man som arbetade mycket, gärna sent om nätterna, ofta ensam eller tillsammans med sin sekreterare och höll sig vaken med hjälp av te.

De intressantaste delarna av boken behandlar tiden för kapitulationen. Ryssarna kom allt närmare och rädslan spred sig i bunkern under och vis sidan av riksdagshuset. I slutet av april 1940 anlände höga nazister för att ta farväl av varandra medan de diskuterade hur de skulle fly och vart de skulle ha vägen. Andra bestämde sig för att fly in i döden, som Goebbels och hans hustru som fortfarande älskade sin ledare över allt förnuft.

Han upplevde hur Adolf och Eva stängde in sig i ett rum. Ett skott, lite väntan innan dörren åter öppnades och kropparna kunde bäras upp till en grund grav, besprutas med bensin och tuttas på.

Först två dagar senare tillät Goebbels att Rochus Misch fick lämna bunkern och sin tjänstgöring. Livvakten försökte komma undan genom att fly via tunnelbanegångar. Han greps nästan genast av ryska soldater. I samma veta hittade andra sovjetiska enheter två sönderbrända kroppar på gården bakom riksdagshuset.

Han är mycket bestämd om att det är hans version som är den riktiga. De forskare som skrivit om vad som hände de sista dagarna i bunkern har fått fakta om bakfoten. Han är besviken över att han aldrig anlitades som sakkunnig vid tillkomsten av filmen Der Untergang (Undergången). I artiklar har Misch sagt att filmen inte är något annat än en operett och att den dramatiska spänning som beskrivs aldrig infann sig i verklighetens bunker.

Hitler talade med honom ett fåtal gånger, man fick nämligen inte säga något utan att först vara tilltalad. Och han visste inget om vad som avhandlades bakom stängda dörrar, brydde sig inte heller eftersom han bara intresserade sig för idrott, inte politik. Men Hitler var bra eftersom man inte behövde vara rädd för honom och han gick under namnet Der Chef.

Fortfarande kan han telefonnumret till Führerbunkern utantill – 12 00 50. Men dit ringer ingen längre.

JAN NYGREN

Rochus Misch i uniform

Rochus Misch i uniform

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22