JAG SKA FÅNGA EN ÄNGEL

Jan 20th, 2010 | By | Category: 2010-1, Recension

Omslag till Jag ska fånga en ängelAv Håkan Östlundh
Forum 2010

Håkan Östlundh är en ny bekantskap för mig. Han är litteraturvetare, journalist och manusförfattare för film och teve. Han har gett ut en svit deckare om en gotlandspolis. Kanske för att Östlundh bor på Gotland under somrarna. Han är uppvuxen i Sollentuna och det är där större delen av hans nya roman utspelar sig.

Huvudpersonen är en frånskild polis, men ingen försupen, det är däremot hans exfru, operaintresserad, desillusionerad och allmänt världsfrånvänd  individe. Nej, han är vältränad med muskler som får kvinnorna att andas häftigare. Han är en helt vanlig karl som träffar en gift förläggare. De inleder ett passionerat förhållande. Det är den relationen boken egentligen handlar om. Vad vill de med sin utlevelse, vad vill de i framtiden, ska hon lämna man och barn, kan hon stanna hos sin man, och ändå möta sin älskare. De här frågorna känner de flesta igen. I synnerhet de som inte är obekanta med otrohetens för- och nackdelar.

Det är här Östlundh har sin styrka. Han återger väl lidelsen, brånaden samtidigt som han beskriver deras tankar när de är ensamma eller tillsammans. De funderingar, som i kättjans sken, försvinner, men som efteråt gnager som det dåliga samvetet alltid gör. Östlundh är en god berättare utan sentimentalitet eller psykologisk amatörism. Han har en kraft i språket som är sällsynt bland nutida romanförfattare. När polisen blir övergiven av förläggaren och alla de svarta känslorna tar överhander slänger Östlundh de sjuka tankarna rätt i ansiktet på läsaren. De tankar eller de handlingar en förfördelad människa i sin svaghet hänger sig åt och som vi alla borde skämmas över.

Och boken är spännande. Jag blev berörd och läste oavbrutet till sista sidan. Visst säger någon att den måste vara spännande. Den handlar ju om ett mord. Som den här polisen har till uppgift att lösa. Men det här är ingen kriminalroman. Den handlar om vad som härom året skedde i Sollentunaholm då en ung människa fick sätta livet till. Det här är mycket mera en nutidsskildring, en samhällsberättelse om hur Sverige ser ut idag. Motsättningarna mellan de som har och de som saknar sin tillvaros bonusar. De mer eller mindre välsituerade och de som saknar glansen i tillvaron, oavsett om de är invandrarbarn eller inte. Östlundh låter mycket begåvat en familj med strandtomt kommentera sin vardag. En son vill bygga stängsel kring området för att inte Malmvägens ungdomar ska kunna tränga sig in på deras revir. En dotter blir rasande över broderns brist på empati, hans översitteri och överklassbeteende. Det är ett raffinerat samtal som visar stämningarna i vårt land. Lika skickligt förmedlar han samhällets olycksbarns självbild och syn på jämnåriga som har det bättre ställt. Och Östlundh tar inte ställning. Han är bara en megafon för de röster som finns i Sverige idag.

Om det här är den nya sortens kriminalroman välkomnar jag den. Jag vidhåller dock att det här är inte är en kriminalroman utan en lysande skildring av vårt land av idag med inslag av en familjeförsörjare som har till yrke att vara polis och vad det innebär.

LENNART HÖGMAN

Håkan Östlundh

Håkan Östlundh. Foto Thron Ullberg

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22