JAG KAN SE I MÖRKRET

Feb 4th, 2012 | By | Category: 2012-02 feb, Recension

Omslag till Jag kan se i mörkretAv Karin Fossum
Jeg kan se i mørkret 2011
Översatt av Margareta Järnebrand
Forum 2012
ISBN 978-91-37-13698-1, 223 sid

Vanemänniskan Riktor arbetar dagtid på ett norskt äldreboende för gamla sjuka människor, en motsvarighet till Carema i Sverige, där han på ytan är en mycket omtänksam anställd. Men när ingen ser plågar han sina patienter och gör det utan att någon märker hans tilltag.

Egentligen är han en mycket ensam människa som lever ett inrutat liv utan TV och utan bekanta. Han vill inte ha vänner eftersom han anser att det inte går att lita på människor.

Med mycket jämna mellanrum sätter han sig på en grön parkbänk i närheten av arbetsplatsen i Løkka i väntan på att arbetsdagen ska börja så att han kan ge sina patienter placebo i stället för smärtlindrande mediciner.

Karin Fossum beskriver honom en tragisk och trasig människa, något av en psykologisk enigma. Han har diffusa konturer och när polisen får anledning att reda ut ett brott hamnar utredningen hos en nästan lika konturlös kommissarie. Man kommer på sig att längta efter Fossums gamle vänlige polis Konrad Sejer, men det går faktiskt att vänja sig vid Randers också.

Det är en sorglig historia om en sjuk människa med Nietzschianska ideal.

Fossum har tidigare arbetat inom psykvården och det känns att hon kan en massa om sitt ämne. Hon vill gärna berätta om kunskaperna och det går ut över intrigen. Efter ett gripande anslag och påföljande dramatik sackar det hela och man börjar nästan tappa intresset.

Men man kan inte ta ifrån Fossum att hon skriver som prosans gudinna och Margareta Järnebrand tolkar henne utmärkt på svenska.

INGER STRANDBERG

Karin Fossum

Karin Fossum. Foto Arild Sønnstrød

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22