JAG FÖRSVINNER I MÖRKRET

Jul 22nd, 2019 | By | Category: 2019-07 juli, Recension

Omslag till Jag försvinner i mörkretAv Michelle McNamara
I’ll be gone in the dark, 2018
Översättning Bengt Ohlsson
Förord av Gillian Flynn
Albert Bonniers förlag, 2019
ISBN 978-91-0-017833-8, inbunden, 300 sidor

Först: den enda allvarliga invändningen riktar sig mot förlaget (och jag vet inte om detta gäller även det amerikanska originalförlaget), för texten på omslaget, ”Den sanna historien om en ensam kvinnas jakt på The Golden State killer”.

Michelle själv hade med säkerhet protesterat, men det kan hon inte eftersom hon avled bara 46 år gammal 2016. För visserligen är det en mycket personlig text, men hon redovisar hela tiden alla de poliser och andra, inte minst privatpersoners med olika kunskaper, som bidra till den sammanställning som blev boken.

Hon dog alltså innan den var klar, och hennes researcher Paul Hayes och hennes vän den undersökande reportern Billy Jensen satte samman resten utifrån hennes mycket omfattande material, och redovisar i den avslutande delen vad de har gjort. Där ser man också tydligt skillnaden i hur Michelle själv skriver och deras mer faktakonstaterande.

För Michelle var en skicklig reporter och skribent med en förmåga att beskriva människor, att berätta om hemska saker utan att bli snaskig och med empati för de drabbade. Och de var många: först ett 50-tal grova våldtäkter, senare ett tiotals mord och dubbelmord. Det tog tid för poliser att koppla samman allt till att det rörde sig om en och samme förövare, trots att brotten skedde i olika delar av Kalifornien under en tioårsperiod med början i mitten av 1970-talet.

Författaren blev tidigt intresserad av olösta fall, kalla fall, och skrev artiklar och startade en blogg som samlade många andra intresserade.

Hon var ingen vanlig privatspanare, och flera poliser uppskattade hennes utredningskapacitet.

Varför slutade förövaren? Det finns flera gissningar, men kanske framför allt DNA-teknikens utveckling och allt bättre databaser plus kunskapen om hur man kan geografiskt räkna ut var en gärningsman har sin utgångspunkt skrämde honom. Och så blev han, då en 20-åring, äldre och orkade kanske inte med det ansträngande arbetet att lyckas hålla sig undan upptäckt.

Detta är alltså en true crime-bok, men också en slags självbiografi där Michelle funderar över vad som driver henne. Den är välskriven (minst sagt), den är spännande som en deckare även om ren fiktion knappast hade släppts igenom med en så udda gärningsman. 

När originalet kom ut i USA hade alltså författaren dött, och slutorden i boken var att nu skulle man nog snart kunna få fram vem brottslingen var, levande eller död. Två år efter kunde polisen gripa, åtala och fälla honom, och i denna svenska upplaga finns också det med i ett appendix.

Var det boken som fick honom fälld? Nja, svarar poliser, kolleger och familj. Polisen var ju ändå på gång, men det var viktigt med Michelles arbete att hålla intresset uppe för fortsatt utredning. Hon själv drevs inte av att vara den som avgjorde saken, men hon ville verkligen att mannen skulle åka fast.

Läs boken, den är spännande som en deckare, och den låter läsaren möta polisverklighet och brottsoffer på ett inkännande sätt. HBO planerar en dokumentärserie för tv. Hoppas i så fall att den blir lika lite sensationsinriktad som boken.

LEIF-RUNE STRANDELL

Michelle McNamara

Michelle McNamara. Foto: Robin von Swank

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22