ISJUNGFRUN

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Recension

Av Penelope Evans
Översatt av Anna Strandberg
B. Wahlströms 2000

Den här boken vill man inte lägga i från sig. Isjungfrun är skriven på ett gott och underhållande flygande-flängsätt. Stewart Park är precis så udda, så ful, så misslyckad i det sociala livet som läsaren troligtvis är. Typiskt nog arbetar han på ett bårhus i en hierarki som läsaren känner igen från sitt jobb. För Stewart Park tar det också en stund innan polletten trillar ner, inte för att han är korkad, utan för att resten av världen krånglar till allting. Till skillnad från de normbildande normala är Stewart naivt plikttrogen och vill det rätta. Han har samma moral som sin läsare. Därmed blir läsaren och anskrämlige Stewart ett svettigt par genom äventyret.
Starkt gjort Evans!
Skickligt är också dribblandet med odjur- och skönhetsmotivet. Spänningen hålls i lätt stegrat tempo genom väl avvägd stress, möten med säkert tecknade figurer samt den konstanta oron läsaren delar med Stewart angående datorns överlevnad. Det hotet, bland alla andra, finns i hemmet där pappan, som är manodepressiv, skruvar isär samtliga tekniska prylar till sista muttern. Platsen är ett deprimerande London. Hunden Lady luktar bedövande illa. Hemliga avarter förpestar sinnena. Den absurda sannolika verkligheten i denna svarta bok piggar verkligen upp.

HELENA SIGANDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22