IN ME, MORIAM

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-3, Recension

av Ulf Durling
AWE/Gebers 1988
Nyutgåva Acacia 1994

I boken In Memoriam använder sig Ulf Durling på ett mästerligt sätt av själva språket för att bygga upp en olustig förväntan om annalkande katastrof. Huvudpersonen lektor Olsérus lever, till skillnad från de flesta andra människor, som han ser det, ett ”anständigt”, ”kultiverat” och ”välordnat” liv. Hans redogörelse för försvinnandet av goda vännen Marianne är skriven, som det anstår en svensklärare, med oklanderlig grammatik och syntax. Långsamt låter Durling dock läsaren upptäcka den undertext som berättar en helt annan historia. Durling, som är en av Sveriges bästa deckarförfattare, använder sig här av sin psykologiska insikt för att bygga upp en kuslig historia om vad som kan dölja sig bakom ett ”normalt” och till och med oklanderligt yttre. Han berättar om en människa som genom att förtränga det som inte passar in i hans världsbild sprider vardagsondska och våld omkring sig.

MONA ROSENDAHL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22