IMAGO

Mar 19th, 2010 | By | Category: 2003-4, Recension

Av Marie Liffner
Natur och Kultur 2003

När jag läste debutromanen Camera av Eva-Marie Liffner 2001 blev jag begeistrad . Här framträdde en ny och spännande författare och min anmälan slutade: ”En bok som Camera /…/ kommer förhoppningsvis att leva länge i mitt minne. Jag placerar den dessutom på hedersplats i mitt bibliotek. Den kväll kommer nog snart då jag slår upp ett glas god sherry, plockar fram boken och sätter mig i fåtöljen jag ärvt efter min svärfar, för att njuta av detta fascinerande läsäventyr ännu en gäng.”

På bokmässan 2001 hörde jag henne intervjuas om Camera och jag var närvarande när hon fick sina priser. Jag hann också växla ett par ord med henne och berätta hur mycket jag beundrar Camera.

När jag nu letar fram Camera finn er jag att den ej står bland deckarna utan bland ”vanliga” romaner. Ändå har den behandlats som en kriminalroman och har fått Deckarakademins debutantpris, Polonipriset till lovande kvinnlig deckarförfattare och Flintyxan till bästa historiska kriminalroman. Eva-Marie Liffner är bra för deckargebitet men frågan är om hon tjänar på att inordnas i en av mänga föraktad genre … Nu finns bok nummer två Imago. Den handlar om ett mosslik som påträffas 1938 på Frøslevs Mose i det gamla gränslandet mellan Tyskland och Danmark. Tre män undersöker liket som tycks vara efter en soldat i ett av de gamla schleswigska krigen. En av dessa undersökande män försvinner sedan plötsligt.

”Imago” är ett ord med många betydelser. Bl.a. kan det stå för ”skuggbild, vålnad, de avlidnas skuggor i underjorden”. Och boken handlar om det förflutnas skuggor. Vi får följa Esmé Olsen som forskar i gamla dokument våren 2000. Hennes historia varvas med berättelser om kriget på 1860-talet och om upptäckten 1938. Sättet att berätta kommer mig att tänka på Michel Foucault och hans Vetandets arkeologi där han förordar ett arkeologiskt forskningssätt. Det handlar om djupborrning genom en rad, sins emellan olika, ”skikt av avlagring”. Historia ska inte tolka dokument utan bearbeta det inifrån och utarbeta det.

Så sker här. Eva-Marie Liffner uttrycker det på detta vis: ”sökandet efter det förflutna är som att ge sig ut med en båt över bottenlösa djup och gravar, ligga där och känna båtens slingrande rörelser i marvatten, osynliga strömfåror, kasta ut nätet eller lodet och innerst inne hysa tillit till att något kommer upp till ytan …”

Imago är en av de bästa moderna svenska romaner jag läst. Den har en ovanlig språklig täthet och är fylld av atmosfär, dofter och intryck. Människorna föds fram till liv och karaktär i detta gåtfulla skuggspel. Utan tvekan har svensk litteratur i Eva-Marie Liffner fått ett nytt stort namn. Om man kan räkna den här boken till kriminallitteraturen kan väl diskuteras men den handlar onekligen om brott och försök att avslöja det som skett en gång. Tar man fasta på detta tycker jag för min del att boken är en självskriven kandidat till Deckarakademins pris till årets främsta kriminalroman 2003.

Själv placerar jag nu både Camera och Imago intill mammas gamla fåtölj och kommer att njuta dem med en sherry som tyvärr inte är lika bra som den utgångna. Men med sådan läsning blir livet ändå skönt…

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22