I JEAN HILLIKERS SKUGGA

Aug 4th, 2011 | By | Category: 2011-8 aug, Recension

Omslag till I Jean Hillikers skuggaAv James Ellroy
The Hilliker Curse: My Pursuit of Woman 2008
Översatt av David Nessle
Bra Böcker 2011
ISBN 978-91-7002-919-6, 206 sid

James Ellroy kommer aldrig över mordet på sin mor Jean Hilliker. Hon dödades en månad efter att de hade ett uppslitande gräl som slutade med att han fick en örfil. Den i sin tur resulterade i att han hoppades att hon skulle dö. Detta – och det faktum att brottet aldrig klarades upp – tycks ha präglat både hans liv och författarskap. Hans skuld är monumental och han har berättat om den i memoarerna Mina mörka vrår (Bra Böcker 1998) och fortsätter i den nya I Jean Hillikers skugga. Som gift hette hon Ellroy, men det namnet undviker han när han berättar om henne.

James EllroyHans sätt att skriva är febrigt maniskt på ett språk som torde ha gett översättaren David Nessle huvudbry (han har dock lyckats bra och ska ha överbetyg). Man blir svettig och smått utmattad av läsningen inte minst för att Ellroy stundom beskriver sig som en narcissist med storhetsvansinne men också som en kackerlacka.

Den nya boken beskriver hans förhållande till kvinnor. Med alla diskuterar han Beethoven, som han ser sig som själsfrände med och har som affisch på väggen, använder dem som terapeuter tills de inte står ut med honom längre. En annan väggprydnad föreställer den svenska sopranen Anne Sofie von Otter som också infekterat han hjärna. Han är oavbrutet på språng efter kvinnor och tycks inte inse att ”nej” kan vara ett svar. Kommer han inte fram onanerar han som en galning, gör till och med inbrott för att komma närmare de kvinnor att fluktat på. I beskrivningarna av sina relationer är han ingående och framstår inte för ett ögonblick som sympatisk.

För att ha skrivit en memoarbok är Ellroy förvånansvärt sparsam med att berätta om det han skriver. Visst nämns det – han vet sitt värde – men när han relaterar sina framträdanden tycks de mest ha fungerar som raggningsställen. Det är lite märkligt. Jag skulle ha velat veta mer om hur han skrev En amerikansk myt, Sextusen kalla och Oroligt blod eller LA-kvartetten Den svarta dahlian, Den stora tomheten, L A Konfidentiellt och Vit jazz.

I stället möter man en Ellroy som verkar vara brutalt självutlämnande och uppriktig. Egentligen vet jag inte vad jag ska tro. Handlar det om Ellroy själv eller är den ibland fascinerande och ibland motbjudande person han beskriver en romanfigur bland många ur hans fantasi?

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22