Pjotr Filippovitj Jakubovitj
В мцре оӎберӂөӊӊых 1898
Översatt av Kjell Johansson
Bokförlaget Murbräckan 2010

Pjotr Filippovitj Jakubovitj (1860–1911) blev 24 år gammal dömd till döden efter att revolutionsorganisationen Narodnaja volja (Folkviljan), där han var ledande medlem i Petersburg, sprängdes av myndigheterna. Då hade han redan suttit fängslad i Peter-Paul-fästningen i tre år.

Dödsdomen förvandlades till arton års straffarbete i Sibirien, dit han fördes  iförd fotbojor. Han kom inte tillbaka till friheten förrän 1898 och ett par år senare gav han ut de anteckningar han fört på cigarrettpapper. I de utstöttas värld – som publicerades under pseudonymen L. Mélsjin i tidskriften Russkoe bogatsvo (Den ryska rikedomen) – har översatts till flera språk och litteraturvetare har jämfört verket med Dostojévskijs Anteckningar från det döda huset (se Ejnar Thomassen  Rysk litteratur under tvåhundra år).

Boken är ett mastodontverk på drygt 750 sidor, till stor del skriven under Jakubovitjs tid i olika straffläger. Manusbladen skickades på hemliga vägar till Petersburg, men kom inte längre än till tullen i Irkutsk och det dröjde ett helt år innan författaren fick veta detta. Då skrev han om alltsammans.

Texten är en försmak inför Alexandr Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv (på svenska 1963). I de utstöttas värld är en gripande och socialt anklagande skildring av vad som sker med en människa som dömts för politiska brott och tvingas sona detta tillsammans med ”vanliga förbrytare”. Hårt arbete varvades med små nöjen som kortspel och Jakubovitj skildrar allt detta med både realism, medkänsla och en gnutta humor och hans skildringar av Sibirien under olika årstider är poetiska. Han skrev sedermera vemodiga dikter om den sibiriska naturen, även om de flesta poem han åstadkom var social kamplyrik.

Bitar ur hans verk publicerades så tidigt som 1906 i Stockholms Dagblad.

Man kan förstå det eftersom berättelsen är både spännande och ruskig. Förlagschefen Kjell Johanssons översättning och språkmodernisering är spänstig. Rysslands, och senare Sovjetunionens, sätt att behandla sina fångar är likartat oavsett orsaken till fängslandet. Det märker man till exempel via läsning av tyska krigsfångars beskrivningar av sin fångenskap efter att ha besegrats vid Stalingrad.

KJELL E. GENBERG