I AVGRUNDEN och andra noveller

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-2, Recension

Av H G Wells
Översatta av Erik Carlquist
Förord av John-Henri Holmberg
Bokförlaget h:ström, 2006

Uppstickarförlaget h: ström satsar bland annat på återutgivning av genreklassiker, exempelvis med samlingar av Edgar Allan Poes noveller. Nu har turen kommit till HG Wells. Vi får hela 30 noveller i denna digra volym, samt ett fylligt förord av John-Henri Holmberg som går igenom Wells författarskap och liv (som ibland var rätt brokigt).

Wells var en stor novellist och medarbetade flitigt i de litterära tidskrifterna kring förra sekelskiftet. Men hans novellistik är nästan okänd i Sverige. Det finns bara tre Wells-novellsamlingar på svenska, och den sista kom 1952. En ny novellsamling av Wells är en betydande kulturgärning. Majoriteten av novellerna i I avgrunden finns inte tidigare på svenska, och alla är nyöversatta.

Holmberg delar i sitt förord in Wells författarskap i tre perioder. Från debuten och cirka tio år framåt var han en mycket kreativ sf-författare och skapade många av genrens viktiga begrepp: tidsresor (i Tidsmaskinen), rymdkrig (i Världarnas krig), osynlighet (i Den osynlige mannen), för att nämna en del. Under nästa period var Wells en ”modernistisk” författare som skrev mycket uppskattade ”vanliga” (= icke genre) romaner som blev kritikerframgångar. Wells var en ledande, högt uppburen författare (ett Nobelpris hade inte suttit fel, kan man tycka!). Hans tredje period präglades av att Wells blev essäist och mer politisk predikant, som skrev fackböcker, förespråkade sin fabianska version av socialism och varnade för krigets fasor.

Det är ett bra, 20-talet sidor, långt förord med en del intressanta resonemang, exempelvis en djupare, något annan tolkning av Världarnas krig och Tidsmaskinen än den gängse om kolonialkrig och klassystem. Holmberg påpekar att Wells såsom utbildad zoolog var genuint intresserad av att skildra biologisk utveckling och främmande livsformer. (Dock nämner förordet inte att Wells hösten 1939, strax efter krigsutbrottet, besökte Sverige och talade inför Publicistklubben och träffade bl.a. Karin Boye. Det har stått om detta i DAST Magazine tidigare.)

Novellsamlingar är svåra att recensera, men jag vill nämna några av de noveller jag gillade särskilt. Titelnovellen l avgrunden handlar om besök i en okänd undervattensvärld, i en dykarklocka, befolkad av underliga varelser. Generatorernas herre handlar om avgudadyrkan av maskiner och Malen om bittra fejder inom forskarvärlden; de är inte riktigt science fiction, men ligger ändå genren nära. Gottfried Plattners historia är en mycket tidig närmast parallellvärldsberättelse och Historien om herr Elvesham är en intressant historia om förflyttning av medvetandet från en kropp till en annan.

I Under kniven tas huvudpersonen på en hisnande kosmisk resa under narkos. I Kristallägget får vi glimtar av tänkbart marsianskt liv (som översättaren dock kallar ”martianskt” i en av få större översättarmissar). Stjärnan är en storslagen odyssé över ett jordklot som nästan går under, då en mindre stjärna gör ett tillfälligt och oväntat besök i solsystemet. Mirakelmannen (som finner att han kan få varje önskan uppfylld) har en del intressant att säga om jordrotationen – i denna och många andra noveller märks att Wells har stora insikter i både astronomi och fysik. Den nya acceleratorn handlar om ett nytt ämne som kan få en människa att röra sig, tänka och leva snabbare. Waydes essens, om preparatet som skapar framgång, låter som science fiction, men är inte riktigt det.

De flesta novellerna är science fiction, men även de som formellt inte är det ger ofta en sf-känsla då de handlar om ovanliga människor, som gör udda saker i tillskruvade situationer. Man kan notera att idérikedomen flödar! Flera av novellidéerna syns vara originalpåhitt av den mycket kreative Wells , som sedan även tagits upp av andra. Novellsamlingen är riktigt njutbar, ofta riktigt modern till ämnen och idéer, även om stilistiken ibland känns en smula ålderstigen.

HG Wells är jämte Jules Verne den moderna sf-genrens skapare. De två skiljer sig från varandra. Wells var politisk förkunnare, medan Verne var mer satiriker. Wells skrev om vetenskap, Verne om teknologi. Wells hade de stora perspektiven – andra världar, kosmos, den avlägsna framtiden – medan Verne skrev om fantastiska resor på och omkring jorden. Wells var nog den större stilisten, medan Verne var den som nådde de breda folklagren.

HG Wells är värd att återupptäcka. Wells levde till 1946 och fick uppleva både andra världskriget, Förintelsen och den första atombomben. Han måtte i sitt stilla sinne ha tänkt: I told you so …

AHRVID ENGHOLM

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22