HYPNOTISÖREN

Aug 11th, 2009 | By | Category: 2009-3, Recension

Omslag till Hypnotisören

Av Lars Kepler (pseudonym)
Bonniers 2009

I ett omklädningsrum på en idrottsplats hittas en man brutalt mördad. Hans fru och dotter är lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Sonen överlever, svårt skadad. När kriminalkommissarien Joona Linna förstår att det finns ytterligare en familjemedlem i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det. Allt enligt baksidestexten. Och allt kan var en bra upptakt till en kriminalroman.

Den svårt skadade sonen pendlar mellan svagt medvetande och medvetslöshet. Joona Linna tar kontakt med läkaren Erik Maria Bark. Läkaren är känd för att tidigare ha varit specialist på hypnos. Linna övertalar honom att hypnotisera pojken för att se om denna har några minnesbilder av gärningsmannen. Bark har lovat att aldrig hypnotisera mer efter att genomförandet av en hypnosstudie med ett antal deltagare kapsejsat.

Kepler debuterar med Hypnotisören och läsaren får veta att boken sålts till utlandet innan den publicerats i Sverige. Dessutom får vi läsa att detta är den första kriminalromanen i en planerad serie böcker.

Pseudonymen Kepler är en flyhänt skribent. Boken är lättskriven och lättläst. Inledningsvis, ett par hundra sidor, är boken spännande. Den innehåller allt som en kriminalroman skall innehålla. Alla beståndsdelar finns med. Det är gott om mord. Det är bestialiska mord.

När författaren ska skildra den gamla hypnosstudien och vad som då hände tappar boken fullständigt tempo och jag började undra om det var en annan skribent än den som skrivit de tidigare sidorna som varit framme. Sen kommer det höga tempot igen. Fram till slutet.

Jag är inte imponerad av Hypnotisören. Gestalterna framträder inte. Jag ser ingen framför mig och inget av deras inre präglar några av huvudrollsinnehavarna. Det är ingen av figurerna som man tar till sig. Miljöskildringen är lika kulissartad som hos många andra av våra författare till kriminalromaner.

Stundtals saknar den autencitet. Den stackars pojken som svävat mellan liv och död lyckas ta sig från sjukhuset utan alltför stor möda. Vad han gör på vägen ska jag inte avslöja för eventuella läsare.

Joona Linna går omkring och talar om att han alltid får rätt. Och när han får det säger han alltid: – Vad var det jag sa.

Men en taffligare polis har sällan skådats. Han missar det mesta, självfallet allt för spänningens skull, men det är rätt irriterande att han hela tiden är steget efter.

Nej, jag är inte imponerad av herr Keplers verk och ser inte fram emot fler böcker av honom, vem han eller kanske hon vara månde. Den har som sagt alla kryddorna i anrättningen kriminalroman, men det är trots detta bara en fadd eftersmak som återstår efter genomläsningen.

LENNART HÖGMAN

PS Lars Kepler avslöjad, till notisen

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22