HUSET VID SJÖN

Sep 5th, 2009 | By | Category: 1999-3, Recension

Av Ida Maria Bengtsdotter
Wahlström & Widstrand 1999

I Karl XV:s Stockholm lever dårhusöverläkaren Mattias Malmborg, hans familj och vänner. Det är en dramatisk tid i deras liv som skildras av Ida Maria Bengtsdotter. Doktorn har ansvaret för patienter som rymmer från hans hospital Danviken och kan förmodas stå självaste kungen efter livet. En cirkus blir granne till doktorsfamiljens nybyggda chateau och förändrar deras liv. Ränksmidande kollega vill åt Mattias ämbete, dynamit och svartkrut exploderar, polisen söker den gode doktorn, hustrun misstänker honom för otrohet och utsätts själv för frestelser i den vägen.

En händelserik bok, alltså. Kanske lite för händelserik. Men innan jag går in på det, vill jag uttrycka min glädje över att Sverige har fått en ny historisk författare som håller måttet. Pseudonym eller inte är av mindre intresse. Huvudsaken är att Bengtsdotter är duktigt påläst och gör något av sina kunskaper. Huset vid sjön är fylld av berättarglädje, träffar rätt i sina personbeskrivningar och tryfferas av pittoreska historiska detaljer med äkthetsprägel. Jag tycker mycket om personen Casimir Bergins, cirkusdirektören. Boken slutar också så att man kan vänta sig en fortsättning på familjens öden, och den ser vi fram emot.

Kritiken jag har är av marginell typ. Jag skulle önska att Bengtsdotter i fortsättningen tog det lite lugnare, på olika sätt. Först att hon la sig vinn om att fördjupa sina karaktärer något och få dem att hålla ihop lite bättre än här. I samma anda är anmärkningen att tygla historien lite stramare, inte ge plats för alla infall. Jag ska också vara näsvis att påpeka att meningen ”om det är därför hon rymt kan det vara för att göra det” (sid 84) är mer komisk än precis. Att det heter ”inte föraktlig vinst”, inte ”föraktfull”. Jag önskar mig färre ”började” i betydelsen hon började gå, folk började undra etc. Det finns andra bättre sätt att säga det på. Kanske förekommer också aningen för mycket sprittrugning och för många supar i handlingen, även om drickandet var frekvent under den här tiden.

Det är lätt att säga tulipanaros. Om man ska skriva och genomarbeta en roman av normallängd, väga varje ord på guldvåg, tar det åtminstone ett år. En vanlig löntagare uppbär 200 000 kronor eller mer för ett års arbete. Vilka svenska författare kan emotse ett sådant honorar? En handfull. De andra får skriva sin bok och räkna med kanske 20-25 000 i arvode i bästa fall. Inför sådana dåliga utsikter – vem har råd att offra flera månader extra på omarbetning och finslipning?

Till sist en stor blomma till Wahlström & Widstrand, som vill och vågar satsa på en ny svensk historisk författare. Vi hoppas att Huset vid sjön framgångsrikt ersätter något av det amerikanska följetongsskräp i bokform som mindre nogräknade utgivare vräker över oss. Huset vid sjön, förresten. Visst är det tradition att den här typen av romaner gärna har ”vid sjön” i titeln. Men något färsigare borde man ha kunnat komma på…

JAN ERIC ARVASTSON



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22