HULTVIK, KRISTIANSTADS LÄN

Dec 19th, 2008 | By | Category: 2008-5, Novell, Recension

omslag till hultvik

Av Jean Bolinder
Per Olaisen förlag 2008

Deckarveteranen Jean Bolinder, mångårig medarbetare i DAST, har hela livet tänkt skriva en svensk variant av Sherwood Andersons novellsamling Winesburg, Ohio, (Den lilla staden). Nu har han gjort det, och hans skånska stad får heta Hultvik.

Det är en samling korta novellskisser, skrivna med lätt, och van, hand, men inte utan många allvarsamma stråk. De tar upp en huvudperson, en av medborgarna i den lilla staden. Platser och personer dyker upp i olika sammanhang, och tillsammans ska de ge en bild av staden och dess liv.

Det är inte en samling kriminalnoveller, även om det förekommer brottslig aktivitet, så som det kan finnas i varje samhälle. Sammantaget får vi skärvor av stadens liv. Det är inte en tjock bok, och kanske kan författaren ge oss fler bilder senare, vilket i alla fall jag skulle uppskatta.

LEIF-RUNE STRANDELL

Här en av novellerna som måhända har någon personlig anknytning.

Författaren

Författaren har bott i Hultvik i omkring fyrtio år. När han en gång kommer hit är han ännu inte författare utan skollärare. Han undervisar på Hultviks Samrealskola i svenska och historia. Samt hoppas in i diverse ämnen allteftersom det saknas pedagoger.

Författaren är en populär lärare och det finns ännu medelålders Hultviksbor som minns honom med glädje. I en tid då lärarna sitter högt i sin kateder och ser ner på klasserna är Lärarn allas kompis. Man får säga ”du” till honom och det är inte förbjudet att ha andra åsikter än vad Lärarn har.

Vid den tiden drömmer Lärarn om att bli Författare. Han beundrar amerikansk litteratur och tänker sig att han skall skriva en roman som William Faulkerns ”Medan jag låg och dog” och en novellsamling som ”Winesburg, Ohio” av Sherwood Anderson.

Första sommarlovet Läraren upplever i Hultvik, skriver han en bok. Han tänker att han skall ta i måttligt och inte förhäva sig, så det blir en detektivroman. Den har olika berättare som hos Faulkner och han försöker skriva en lika lätt och ledig prosa som Sherwood Anderson.

Han sänder boken till ett litet förlag som editerar en av hans favoritförfattare i översättning. Förlaget nappar och ger ut boken.

De amerikanska finesserna upptäcker ingen, men både kritik och publik tycker boken är spännande. Förlaget ber om en deckare till och en deckare till och en deckare till… Så blir det, någon seriös roman och någon novellsamling skriver aldrig Författaren. Han blir tämligen berömd ändå tack vare deckarna och slutar vara Lärarn för att bli Författare. Skräpförfattare.

Författaren är nu i sjuttioårsåldern. Han promenerar omkring vithårig och fet på Hultviks gator, slinker gärna in på Bertrams Värdhus eller i Mariaas kök och äter en liten måltid eller dricker rött Bordeauxvin med Västerbottenost till.

I sitt hus nere vid havet spelar han Beatles, Beach Boys och Hep Stars. Han fru har lämnat honom och barnen är vuxna. En dotter har i sin tur en liten dotter, ”Alice”, vilken är döpt efter Alice Hindman i Winesburg, Ohio. Modern till Alice har gjort detta för att hedra och glädja sin far. Novellen ”Adventure” om Alice Hindman som sprang naken i regnet en natt, har hon inte läst. Bara hört sin far tala om.

Författaren var mycket stolt över lilla Alice.

Då och då besöker den ogifta dottern och hennes lilla Alice Författaren. Dottern arbetar som städerska på en universitetsinstitution i Lund.

Författaren brukar vid sådana besök ta med ”Flickorna” på värdshuset och bjuda på en festlig måltid. Som efterrätt får Alice glass med chokladsås. Hon brukar vara full av denna rätt i sitt söta ansikte, när hon med mamma och morfar lämnar krogen och går ut i natten.

Författaren har slutat skriva kriminalromaner, tror inte på genren. Den är alltför kommersiell numera. Huvudparten är skribenterna är mera varumärken än skapande och kännande författare. Kritiken utövas av mer eller mindre misslyckade journalister som etablerat sig som recensenter och som ingenting fattar när det kommer något nytt och annorlunda. Det ges ut massvis med kriminalromaner och merparten är varandra mycket lika. Så gott som alla är tillyxade att passa bokklubbar och att ge sina läsare igenkännandets trygghet.

Författaren har sagt sin mening om saken i en boktidning och är därför mer eller mindre död i deckarsammanhang. Han blir knappt recenserad, sker det någon gång, är anmälaren så totalt oförstående att han måste vara antingen djupt fientlig eller grovt imbecill.

Författaren struntar i vilket. Han tänker ge ut sin Faulknerroman och sin Winesburg, Ohio på små förlag.

För att uppfylla sin ungdomsdröm och äntligen bli författare på riktigt.

Kanske kan han på så vis jaga iväg alla spöken som besöker honom varje gryning. Det är elever som han aldrig kom att ta hand om därför att han valde sin egoistiska författardröm istället för lärarkallet.

Det är en nästan oändlig rad av ungar som nu är stora och som hade behövt den man litteraturen hade så liten användning för.

______________________________________

Den som vill läsa hela boken kan skaffa den via förlaget: http://www.olaisen.se/

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22