HORLA

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Guy de Maupassant
Le Horla 1887
Översatt av Stefan Hammaren
H:ström – Text & Kultur 2004

Guy de Maupassant, som med ytterst knappa stilmedel var skicklig att skissera en handling, kanske skickligast som novellist med de mest skilda motiv om bl.a. prostituerade, har fått en rasande originell och fin översättning till svenska. Det är Horla som föreligger nu i en svensk nytolkning. Maupassant blev sinnessjuk mot slutet av sitt liv, men fortsatte skriva in i det sista, av dessa senare verk kan Horla ses som ett av de mest särpräglade arbeten hos honom, många har också uppfattat verket som ett andligt testamente hos honom.

Horla har imponerat världen över, när berättelsen är så okonstlad, så ytterst enkel och ändå griper den. Läsaren formligen slås av hur det inte finns mycket mer än några väggar och en inre dialog, och med en person i jagform som endast vid några enstaka till fallen når omvärlden, även då i ett lönlöst försök att bryta den grymma tvångstanken. l sin enkla inramning framstår de sparsmakade detaljerna nästan magiskt.

Horla har även uppfattats som en portal inom den tidiga science fictionlitteraturen. Men också av en antideckardialog. Eller så bara som ett stycke mani. Faktum att boken ändå aldrig känns naiv fastän den är det, för den är så vansinnigt skickligt skriven, känns snarast genuin och angelägen. Av ingen lång berättelse precis, men öppnar tonvis med frågeställningar, bl.a. om känslan av galenskap. Maupassant lyckades fånga upp stämningen genom sin egen sjukdom. Genom Stefan Hammarens översättning förstärks närmast detta fundamentala drag, Hammaren som inte endast nollställer tidigare översättningar, utan gör det i en blandning av ett modernt och ålderdomligt språk, men mer än så, låter språket nå ut tills handlingen nära brister i en egen upplösning.

SEBASTIAN ELDH



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22