HOPPETS STJÄRNA

Jan 1st, 2009 | By | Category: 1999-2, Recension

Av Lea Lampila
Toivon tähti 1991
Översatt av Anita Sällberg
Gondolin 1998

När Sulo depressionsåret 1931 försökte övertala sin hustru Helmi att hoppa av från Finland till Ryssland, var hon mycket tveksam. Trots att finnar i Sovjetunionens radiosändningar på deras eget språk uppmanades att komma över och hjälpa till att bygga upp den unga kommuniststaten: bra jobb och fina villkor utlovades. I Finland hade de som kämpat på de rödas sida ingen lysande framtid att vänta. Fattigt ner till den sista brödkakan var det också. Till sist fick Sulo ett ja från hustrun, om än motvilligt. Ett ja som hon skulle få anledning att ångra djupt.
En mörk natt skeppades Sulo, Helmi och deras lilla dotter Leena över Finska viken av en smugglare, som tog nästan allt de ägde i betalt. Det som följer är en djupt skakande skildring av det tunga, förnedrande liv, praktiskt laget en enda lång straffarbetstid, som den unga familjen tvingas till i Sovjetunionen. Det är den unga flickan Leena som berättar, det vill säga Lea Lampilas självupplevda historia. NKVD:s, den politiska polisens, förtryck av de avhoppade finnarna, och Stalins folkförflyttningars konsekvenser för enskilda människor, skildras hjärtslitande. Samtidigt är Lea Lampilas bok en upplyftande skildring av några människors styrka, värdighet och aldrig upphörande hopp om att en genomleva ett riktigt liv igen: kanske genom att ta sig tillbaka till Finland.
Rent litterärt är det här också en skildring av första klass: ett enkelt, vackert språk som skimrar av träffsäkra detaljer. Hoppets stjärna är en av tre böcker där Lea Lampila skildrar sitt avhopp till Sovjetunionen och återkomst till friheten (Hon är nu bosatt i Bohuslän.)
Man kan knappt bärga sig tills Gondolin ger ut de två resterande delarna.

JAN ERIC ARVASTSON



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22