HON SOM TITTADE IN

Sep 5th, 2009 | By | Category: 2002-3, Recension

Av Karin Wahlberg
Wahlström & Widstrand 2002

Författaren är läkare i Lund och gav ut sin debutkrimi Sista jouren år 2001 och den finns nu i pocket. Det var en berättelse om ond bråd död vid kirurgkliniken på ett stort sjukhus. I sin nya deckare Hon som tittade in fortsätter hon sina realistiska skildringar och iakttagelser av sjukhusmiljön som hon är så väl insatt i men den har gången är händelserna förlagda till medicinkliniken vid ett sjukhus i en anonym mindre stad vid havet (kan man kanske spåra drag av Kalmar?), men hon är noga med att stadsmiljön är undflyende diffus. Två personer från debutboken, läkaren Veronika och polisutredaren Claes Claesson, följer med in i den nya berättelsens persongalleri. De har nu blivit ett par och den drygt 40-åriga Veronika väntar deras gemensamma barn.

Författaren som är KK-läkare ger en autentisk skildring av blivande mammors vedermödor och problem – och fäders. Själva intrigen är en mörk historia: mobbning bland vuxna välutbildade på en stressig arbetsplats, men framför allt om hämnd. En läkarkollega förtalas och drivs bort från sitt arbete vid kliniken. Han tar så illa vid sig att han i detaljplanerar sitt självmord så att en av mobbarna blir skyldig till det och därigenom drabbas av förlamande skuldkänslor. Det blir en sorts hämnd för det långa lidande han varit utsatt för.

Hans efterlämnade hustru, som på nära håll sett honom sakta förändras, har förstått vad som skett på kliniken. Hon känner att en hämnd på mobbarna är det enda som ger hennes ensamma liv en mening. Hon börjar bevaka en av de inblandade, bland annat genom att ”titta in” genom fönstren i mobbarens hus och studera personens privatliv. Det slutar med mord och förskräckelse. Författaren spelar med öppna kort när det gäller själva mordgåtan, den är fullt klar för läsaren men däremot inte så för polisen och andra inblandade i händelserna. Underrubriken på omslaget är ”spänningsroman”, men ingående skildringar av bifigurernas liv och leverne – hur adekvata och välformulerade än är – drar tyvärr ner tempot och flytet och därmed också överraskningsmomentet. Men det måste sägas att mycket av bokens behållning är just den sakliga och skickligt formulerade återhållna kritiken av bland annat vården av i dag, en uppmuntran för mig personligen som både väntat i evigheter på akuten och tappats bort i hanteringen. En bestående behållning är också minnesvärda personbeskrivningar, inte minst några av bifigurerna. En läsvärd bok.

HANS UGERUP



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22