HÖGT SPEL Av Gösta Unefäldt

Feb 1st, 2008 | By | Category: 2007-4, Recension

Tre Böcker 2007
Gösta Unefäldt hör utan tvekan till våra främsta kriminalförfattare. Ett dussin böcker har funnit många läsare och som åtskilliga av romanerna filmats för teve är Unefäldts figurer välkända för svenska folket. Årets Unefäldtdeckare heter Högt spel och betecknas polisroman. Den är utgiven av Tre Böcker som tyvärr har förpackat boken föga inspirerat – inte blir man lässugen när man ser detta svarta och trista omslag signerat Anna Ahlberg!

Det börjar med att en sportfiskare som i likhet med Unefäldt varit skolchef, går i land på Syd Långön en knapp sjömil rakt västerut från Strömstads hamn. Havet ligger som en ”svartgrå tenntallrik” i novemberljuset. Mannen sägs heta Albert Andersson och är 79 år gammal. Som boken utspelas år 2005 kan man kanske tänka sig att det är ett litet självporträtt som förre skolchefen Unefäldt f 1926 levererar.

I vattnet finner fiskaren så en död kvinna. Långt, mörkt hår och ”mycket vacker och mycket död”. Ett och annat ter sig egendomligt, fel skor, antydan till blåmärke i nacken och så visar det sig att hon har sötvattensdiatoméer i lungorna och följaktligen har drunknat i sötvatten och ej i det hav där man finner henne. Detta senare får mig att tänka på Stieg Trenters Roparen där man finner algen Sphacelaria arctica i mordoffrets lungor och tror hon drunknat i havet – vilket hon inte gjort …

Unefäldt skriver i en annan tid än Trenter och ägnar sig inte åt samma krystade intriger – över huvud taget är hans intrig denna gång en smula blek. I personlistan räknas upp 13 namn. Av dessa är tio poliser eller polisexperter. Återstår tre. En är mordoffret. Det är inte så spännande att utifrån detta gissa på mördaren! H K Rönblom har något liknande i Senatorn kommer tillbaka (1959), men det är en genial och ganska ouppnåelig bok.

Nu är det egentligen betydligt fler personer inblandade i Högt spel och mordet varvas med narkotikasyndikat och en våldtäkt. Som Unefäldts personskildring inte går på djupet blir det hela en smula flegmatiskt. Styrkan ligger i skildringen av polisarbetet, det kan Gösta Unefäldt kanske bättre än någon kollega. Han har suttit ting i många år och har förmodligen där lärt sig allt om hur man resonerar kring olika brott. Det blir övertygande och intressant, inte minst som han skriver utmärkt svenska och vet hur spänning ska laddas upp.

Roligt skildrad är en polisiär presskonferens. Bohusläningens reporter var misslynt över bristen på upplysningar. Men den kvinnliga reportern på Strömstads Tidning gav sig inte och retade gallan på kriminalkommissarie Bo Kronborg så han gav henne en blick ”som fick henne att känna att en felparkerad cykel skulle resultera i polisiärt gripande och långa förhör i framtiden”. GP:s polisreporter som inte yttrat ett ord eller ställt en fråga passade så på att intervjua sin lokala kollega.

Som sommarboende i trakten kan jag inte låta bli att i den kvinnliga reportern se Strömstads Tidnings pigga chefredaktör Kerstin Karlsson. Kanske har Gösta Unefäldt velat passa på att ge henne en liten blomma. Välförtjänt i så fall!

Är det här inte Unefäldts allra bästa deckare är den betydligt bättre och mera läsvärd än det mesta som kommer ut i genren. Och för min del hoppas jag på en ny polisroman av svensk deckares Grand Old Man nästa år!

JEAN BOLINDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22