HITLERS GENERALER

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Corelli Barnett
Hitler’s Generals 1989
Översatt av Göran Andolf
Prisma 2004

Hitlers generaler är en till omfång och innehåll imponerande berättelse om Tredje Rikets ledande fältherrar. Boken blir härigenom samtidigt en överskådlig skildring från andra världskrigets förspel, över de avgörande slagen, till den för Tyskland katastrofala upplösningen 1945. Man får lära känna generalernas familjebakgrund, deras ungdomliga erfarenheter under första världskriget, liksom hur de upplevde revolutionernas Tyskland 1918/19 och åren under Weimarrepubliken. Påfallande många av de mest framstående tyska fältherrarna kunde ju åberopa anor från (det bästa i den) gamla preussiska militärtraditionen.

Varje general har i boken fått sin egen berättare och författarna använder naturligtvis olika skrivstil, även om de försökt följa en enhetlig disposition. Som läsare får man i många fall nya och intressanta inblickar, till och med vad gäller de mest skickliga och ofta omskrivna fältherrarna som von Manstein, von Rundstedt och Guderian. Man återknyter vidare bekantskapen med legender som Rommel och Sepp Dietrich. Dessutom uppmärksammas med rätta framgångsrika men i dag nästan bortglömda generaler som von Kleist och Model. Man möter naturligtvis också några rent tragiska gestalter som t.ex. Stalingradslagets Paulus.

Framför allt blir emellertid boken på det här sättet en studie i Hitler själv, sedd genom 26 av hans tongivande generalfältmarskalkar och höga generaler. Huvudförfattaren Correlli Barnett har skrivit ett briljant inledningskapitel, där han bl.a. drar tankeväckande paralleller mellan Hitler och Napoleon Bonaparte – ett, som han säger, annat titaniskt misslyckande. Likheterna är ju påfallande, men medan Napoleon av eftervärlden kommit att glorifieras i en historisk myt som bortförklarar hans politiska och militära misstag och som tilldelar honom ädelt konstruktiva mål han aldrig hade, har Hitler ännu inte blivit föremål för någon omvärdering.

På bokens minussida står att korrekturläsningen ibland verkar ha gått väl snabbt. Här finns en del irriterande småfel, data och sifferuppgifter. Inte minst gäller felen tillbakablickarna på första världskriget, när Hitlers blivande fältherrar fick sina första stridserfarenheter. Det talas sålunda om ”sovjetiska” i stället för ryska trupprörelser de första åren på östfronten, det står att Holland 1914 invaderades av Tyskland i enlighet med Schlieffenplanen. Och den kejsartyska arméns verklige gigant, Erich Ludendorff, förses genomgående med ett ”von” som han aldrig hade, osv. Närmast komisk är omslagsbilden med bokens titel och Eiffeltornet i bakgrunden. Den visar nämligen inte alls Hitler och hans generaler, utan en mycket morgontidig sightseeingtur i Paris fredagen den 28 juni 1940. Denna ordnades för att diktatorn skulle få se den erövrade världsstadens praktbyggnader och konstskatter. Hitler bestämde just vid detta tillfälle att han inte skulle vara omgiven av sina vanliga generaler utan av konstnärer. Till höger om arkitekten Speer på bilden (han går vid Hitlers högra sida) promenerar t.ex. bildhuggaren Arno Breker, som till hållning och utseende var rena motsatsen till en stram preussisk fältherre låt vara att hela följet naturligtvis var iklädda passande fältgrå uniformer!

LARS LIDÉN

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22