HIMMELSDALEN

Feb 6th, 2012 | By | Category: 2012-02 feb, Recension

Omslag till HimmelsdalenAv Marie Hermansson
Albert Bonniers förlag 2011
ISBN 9789100116439. inb, 389 sid

Himmelsdalen har ett träsnittsaktigt, expressivt färgsatt omslag som väl indikerar det högspända, skruvade som berättelsen så tydligt är, och det är med viss bävan jag börjar läsa.

Marie Hermanssons tidigare berättelser, till exempel Musselstranden, är å ena sidan bauerskt sagoaktiga, men å den andra kusliga och hotfulla som Lehanes böcker. Och Himmelsdalen jävar inte den utsagan. Redan från början slås tonen an: ”När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet” – kanske en lek med det klassiska namnet på Schweiz, Helvetia?

För det är både i helvetet och i något Schweizliknande landskap som Daniel strax befinner sig: han får ett brev av sin tvillingbror Max som ber honom att komma och hälsa på honom i Himmelsdalen. Sliten mellan sin önskan att träffa brodern, som han inte träffat på många år, och sin inre röst som varnar honom för att över huvud taget ha med brodern att göra, ger han efter för sin längtan och ger sig iväg.

Max har genom hela deras liv varit manipulativ och kylig, och när han ber Daniel om en tjänst – att för en kort tid ta hans plats i Himmelsdalen – anar Daniel oråd, men dras som vanligt med i Max förföriska och försåtliga känslovirvlar. Mot sin vilja och sitt förstånd ger han halvt om halvt efter för Max, och när han en dag vaknar och Max är borta, har  brödernas relation än en gång följt sitt gamla destruktiva mönster.

Nu vidtar Daniels försök att få läkarna – för det är förstås på en sluten psykiatrisk avdelning han befinner sig – att acceptera hans rätta identitet och att släppa ut honom.

Här ska inte berättas mer om hur det går – endast att det är kuslig läsning, och mycket spännande. Hermansson är skicklig i att bygga upp en speciell, tät stämning, och den första delen är starkare än den senare. Kanske ror hon det inte riktigt i land berättelsen – känslan av mekanisk psykiatrisk snurr försvårar i viss mån den senare delen, men berättelsen försvarar ändå väl sin plats i hennes bibliografi.

KERSTIN WALL

Marie Hermansson

Marie Hermansson. Foto Kristin Lidell

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22