HETT BLOD, KALLA NERVER

Apr 19th, 2013 | By | Category: 2013-04 apr, Recension

Omslag till Hett blod kalla nerverAv Arto Paasilinna
Kylmät hermot, kumma veri 2006
Översatt av Camilla Frostell
Inläst av Tomas Laustiola
Bonnier Audio 2013
ISBN 978-91-7433-197-4, 5 CD – 6 tim 19 min

Finland är ett intressant land och nordfinske Paasilinnas intressanta historietyngda skröna gör det ännu intressantare. Hans text om Antti Kokkuloutos livsresa från födseln 1918 i ett land splittrat av inbördeskrig fram till och förbi den spådda dödsdagen den 12 juni 1990, får extra stringens genom inläsaren Tomas Laustiola, vars finlandssvenska ger ytterligare löd åt den både burleska och vemodiga historien.

Arto PaasilinnaHittills har Arto Paasilinna underhållit sina läsare – och jag har förstått att de är rätt många – med humoristiska, ibland riktigt skrattretande, berättelser ur levande livet sedda genom buckliga speglar. I Hett blod, kalla nerver är han mer allvarlig när han tar sig an förra seklets finländska historia ur ett gräsrotsperspektiv.

Pojken Antti är en överlevare. Hans far är handelsman och bygger upp en förmögenhet på smuggelsprit under den tid då de röda kommunisterna och de vita nationalisterna kämpade om det politiska herraväldet. Genom sin kritiska beskrivning av det finska klassamhället får man en inblick i hur denna ekonomiskt fattiga men kulturellt ganska rika stat försökte fungera.

Så anfalls Finland av arvfienden Ryssland (nu i form av Sovjetunionen) och Kokkulouto och hans hästar drar ut i krig, kämpar och överlever både skyttegravar och krigsfångeläger. Man får viss förståelse för hur och varför Finland slog sina påsar ihop med Nazityskland och varför det gick som det gick i de två krigen mot Sovjet.

Det är dessutom en berättelse om kärlek mellan människor, kärleken till de djur som hjälper människorna att överleva, både hästarna, andra husdjur och de sälar som får sätta livet till för att andra ska klara livhanken.

Jag måste erkänna att jag tycker bättre om denna bok än om flera av de tidigare. Allvaret klär Paasilinna och man känner glädje över att det går så bra för Kokkulouto samtidigt som man sörjer med honom över alla finnar och ryssar (”ryssar är också människor”) som stupade för varandras kulor och granater under vinterkriget och fortsättningskriget.

Slutet är snudd på fascinerande. Antti Kokkulouto anordnar den 12 juni 1990 en stor fest för att fira sin dödsdag, den Studebaker som spelat en stor roll genom hela berättelsen, körs fram för att det tilltänkta liket ska föras ståndsmässigt till den sista vilan. Där kommer Paasilinnas drastiska humor till sin rätt.

KJELL E.GENBERG

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22