HEMMAN

Mar 10th, 2018 | By | Category: 2018-03 mars, Recension

Omslag till HemmanAv Magnus Dahlström
Albert Bonniers förlag, 2018
ISBN 978-91-0-017516-0, inbunden, 406 sidor

Texten  bygger på korta utsnitt av, och berättelser om, ett stort antal bybors liv. De är med några undantag löst sammanfogade och tycks syfta till att ge perspektiv åt en ensligt belägen ö med dess invånare. Det kan vara mitten av förra århundradet. Livet rör sig liksom i upplogade fåror, långsamt framåt. Människorna gör det de brukar göra, men inneslutna i sig själva och i sina livsdramer.

Författaren tecknar samtidigt en glesbygd i upplösning. Han gör det bland annat genom ingående studier av gårdar som förfaller till följd av eftersatt underhåll, av dess mestadels gamla och sjuka bybor och en ingrodd misstro och misstänksamhet mot varandra och mot främlingar. Genom fragmentariska sekvenser – det är som i ett kalejdoskop – får vi en inblick i bybornas sysslor och tankar. Författaren låter samtidigt det outsagda leka med läsarens fantasier. Det till synes svårgripbara skeendet banar väg för olika tolkningar. Någonstans lurar kanske någonting skrämmande eller fasansfullt.

Berättelserna avslutas följdriktigt med en annalkande och fullbordad katastrof. Det skakar och mullrar i berggrunden. Ett pyroklastiskt flöde bränner och jämnar allt med marken. Vulkanaska täcker naturen. Människor på flykt. Det liknar alltmer en kulturs undergång.

Scenariet känns främmande i miljön, men som tankeexperiment har texten sina poänger. Hur skulle livet gestalta sig och människor påverkas om en liknande katastrof inträffade här? En tsunami, ett vulkanutbrott, eller en omvälvande händelse av vilket slag som helst? Oavsett om dessa sker i det lilla eller i det stora formatet kommer människor och miljö att för alltid förändras, utvecklas, ibland deformeras och uppgå i annat. Författaren lämnar dock läsaren okunnig om detta och ger oss varken ledtrådar eller svar om de idéer som väglett honom. I texten figurerar till exempel en läkekunnig kvinna som i slutet tycks ägna sig åt häxkonster. En transformation sker och en ny människa tar form. Det hela känns sökt, en smula överdrivet, som om författaren vill invagga och suggerera läsaren in i en slags ockultism. Det finns en del andra smått övernaturliga inslag i texten, men de lämnas därhän.

Även om man kan ha invändningar mot romanens struktur och undringar om författarens avsikter är han en skicklig berättare. Ibland är detaljrikedomen bedövande. Han kan med precisa uttryck frammana mycket starka bilder och suggerera läsaren in i en värld som håller på att försvinna.

ULF MALMSTRÖM

Magnus Dahlström

Magnus Dahlström. Foto Caroline Andersson

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22