HASSEL & JAKTEN PÅ LILLA MONA

Jan 15th, 2008 | By | Category: 2001-3, Recension

Av Olof Svedelid
MBAB, 2001

Redan julafton för Hassels vänner. Fem noveller för första gången i bokform. Intrigen i berättelsen om Mona är så tät att vilken annan författare som helst skulle ha gjort tegelsten av den. Svedelid struntar i transportsträckor och skapar en kompakt historia som är riktigt kuslig och fyndig. Över huvud taget gör Svedelid utmärkt ifrån sig i denna form som är kriminalberättelsens urform. Marknadsföringen talar om hårdkokta historier. Men Hassel är ingen Mike Hammer. Han är alldeles för snäll, förstående och hjälpsam. Skurkarna köar för att betyga honom sin tacksamhet. Det betyder inte att novellerna är löskokta. Svedelid kör snarare med sin egna, vändstekta variant. Vilket inte alls är fel. Problemet med boken är alltså inte att novellerna är dåliga. Det som drar ned helhetsintrycket är att texterna inte månglats i korrekturläsningens långbänk, särskilt inte i huvudnovellen. Det handlar inte främst om felstavningar. Mona Lindick heter plötsligt Monika Lipping. Lika plötsligt kallas polisens Myrna för Mona. Där det ska stå honom står det henne. I stället for tänkta presens particip används imperfektum. Ord är utelämnade osv. Detta bromsar upp läsningen och gör den ryckig. Hade Olof Svedelid ägnat sina noveller den efterputs de är väl värda hade det här varit en perfekt liten novellsamling i sin vändstekta genre. Synd på så rara ärter. Kom igen, vet jag.

BERTIL FALK



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22