HAREM och DJUPA VATTEN

Aug 27th, 2008 | By | Category: 2008-4, Recension

Omslag till Harem

Av Barbara Nadel
Harem 2003
Översatt av Marianne Alstermark
Midas 2008

Nadels kriminalromaner om kommissarie Çetin Ìkmen och hans kolleger i Istanbul har troligen nått sin höjd på grund av miljön. Turkiet är visserligen ett välbesökt turistland, Istanbul en intressant stad men människorna är olika oss nordbor både till kultur och tradition – och är de inte lite farliga också, de där typerna som fransoserna absolut inte vill släppa in i EU.

Fast om man ska tro engelska Barbara Nadel som regelbundet håller till i Istanbul med omnejd så är turkarnas brottslighet ganska lik den västeuropeiska eller den amerikanska. Däremot kan motiven te sig lite suspekta med våra ögon sett.

Çetin Ìkmen är en skicklig polisman, kedjerökare och – visar det sig – anpasslig tjänsteman. I Harem, Nadels femte om poliskollektivet, upptäcks liket efter en ung kvinna i en antik cistern under gatunivå. Hon är klädd i en dyrbar osmansk haremsdräkt. Çetin tillkallas och upptäcker att det är hans dotters bästa väninna. Han lovar offrets mor att göra allt för att hitta de våldtäktsmän som skändade liket och sedan gömde det. Men det visar sig bli svårt. Hans överordnade tar bort honom från utredningen. Men när en åldrande turk som blivit känd filmskådespelare i USA återkommer hem och får sin hustru kidnappad och mördad är karusellen i gång.

Utredningen – från vilken Çetin Ìkmen åter blir frånkopplad – visar sig leda mot maffiaorganisationer som säljer traditionsmättat, dyrt sex i teatrala omgivningar.
Till och från är det spännande men hela tiden är det intressant med alla dessa märkliga människor som beskrivs.

Omslag till Djupa vatten

Samtidigt som Harem kom också samma författarens Djupa vatten från i fjol (Deep Waters 2002) och där är människorna och deras vanor än märkligare. I Istanbul finns många nationaliteter, bland dem finns albanska klaner som enligt traditionen löser sina konflikter med hjälp av blodshämnd (på albanska gjakmarrja). Risken verkar vara stor att ett sådant klankrig bryter ut i Istanbul efter att en ung man hittats på gatan med huvudet nästan skilt från kroppen. Çetin Ìkmen tillkallas och hans ursprung som till hälften alban är till nytta för utredningen och till förfång för Çetin som drabbas av en försenad familjetragedi.

Liksom övriga böcker av Nadel jag läst är det här en skickligt och dramaturgiskt upplagd roman – ända till de epilogiskt konstruerade slutkapitlen. Där tappar Nadel tron på läsaren

Barbara Nadel

och vecklar in sig i något som inte är mycket mer än förklaringsnoja. Kirurgen Tjock-Nisse från Strömsund (sommarpratare i radio den 21 juli) som vet hur man koncentrerar skulle kanske kunna lära ut hur man skär bort dödkött.

Fast det är förstås bara ett myggpink gnäll i en liten ocean av beröm.

KJELL E. GENBERG

Barbara Nadel. Foto: Paul’s Studio

Förlaget har en rad länkar till information av och om Barbara Nadel: http://www.midas-bocker.se/

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22