HANTERAREN

Nov 20th, 2008 | By | Category: 2008-5, Recension

omslag till hanteraren

Av Dick Sundevall
Albert Bonniers 2008

Det som är begravt går att gräva upp, skriver Dick Sundevall.

Och gräver är just vad han gör – i polisens systematiska lagbrott som leder till rättegångar där bevis undanhålles. Denna ruttna historia tar sin början när kriminalkommissarie Olle Liljegren grips och göms undan i det nu nerlagda häktet i Köping. Det är viktigt att han göms undan för att han inte ska avslöja vad han och överordnade begått för olagligheter när det gäller infiltration av ligor. Pressens ”nyttiga idioter” får den version man vill ha ut och Liljegren schavotterar i media.

Det är tur för tilltron till polisen att det finns fiktiva kriminalromaner. I dessa lyder poliserna mestadels lagar och förordningar. I verkligheten regerar Ignatius de Loyola.

Efter en hel del märkliga juridiska turer avskedades kommissarie Liljegren och en anledning till detta står att finna hos förre polisinformatören Max Åström som styrts av ”hanteraren” Liljegren och nu hamnat i onåd hos honom och Sundevall.

Det är han inte ensam om.

Nuvarande länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad, står också i skottlinjen vilket den som  läser Svenska Dagbladet inte kan tvivla på. Där skäller båda på varandra i spalterna.

Boken handlar om hur polisen försöker bekämpa den organiserade brottsligheten med hjälp av informatörer och infiltratörer. Det var effektivt men för att skydda dessa personer från upptäckt tog myndigheten till metoder som inte sanktioneras i lagen.

Dessa infiltratörer försågs med en handledare, och en av de allra skickligaste var Olle Liljegren som snabbt steg i graderna eftersom han hade länskriminalens chef Leif Jennekvist som mentor. Ett tag stöttades han också – mest i hemlighet – av Götblad men när han märkte att tidigare chefer var ute efter att sätta dit honom för att skydda den egna ryggen började han slå tillbaka.

dick sundevall

Sundevalls bok Hanteraren är ett vapen i den kampen och tyvärr skiner det igenom att Liljegren vill hämnas. Det är inte särskilt oberättigat heller men det går inte att undgå att fatta att boken är en partsinlaga som vrider och vänder på allt till den forne hanterarens fördel. Dick Sundevall berättar om olika infiltrationssituationer (Spännande, ja. Roande, ja. Objektivt, tja!) och Liljegren erkänner att han är en brottsling – men de överordnade var ännu värre. För att inte tala om vissa infiltratörer som ställt sig på ”fel sida”.

En stor del av boken handlar om ett knarktillslag i Visby – där Carin Götblad då var högsta polisansvarig. Knarkpartiet kom egentligen från Malmö och skulle beslagtas tillsammans med dess ägare med infiltratören som köpare. Någon fick för sig att gripandet skulle ske i relativt narkotikafria Visby. Boven åkte dit, infiltratören därifrån och Götblad och hennes närmaste man fick en hel fjäderbuske i hatten med befordringar som följd.

Den affären går som en röd tråd genom Hanteraren, men Liljegren/Sundevall har fler oroande berättelser att avslöja. Skumma vapenköp, dubbel bokföring när det gäller pengar, falska tillslag. Det är alltså inte bovarna som är skyldiga till detta utan svensk polis. Sundevall har varit grundlig i arbetet som undersökande journalist och bestyrker sina beskyllningar med utdrag ur dokument och förstärker dem i intervjuer med höga jurister. Allt skulle vara väl om man inte i ryggmärgen stördes av misstanken om att Dick Sundevall är Liljegrens verktyg.

Och i Svenskan går matchen Götblad versus Sundevall vidare. Hon kommer med argument och han kontrar. Damen i fråga verkar vara en formidabel motståndare. Jag tror inte att det är någon man väderlägger (bokens stavning) hur lätt som helst.

KJELL E. GENBERG

Olle Liljegren

Olle Liljegren

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22