HANAS RESVÄSKA

Mar 10th, 2010 | By | Category: 2006-1, Recension

Av Karin Levine
Hana’s Suitcase 2002
Översatt av Ingrid Warne
Natur och Kultur 2005

I Tokyo började Fumiko Ishioka 1998 arbeta på ett centrum, där japanska barn får lära sig om Förintelsen – nazisternas massmord på judar och andra grupper. Fumiko tyckte att bästa sättet att göra barnen intresserade var att visa några föremål som tillhört judiska barn. Till sist fick hon, vid ett besök i Auschwitz, löfte om hjälp. Efter ett par månader kom ett paket med en barristrumpa, en barnsko, en giftgasbehållare och en resväska. På väskans namn stod namnet Hanna Brady, hennes födelsedatum och ordet Waisenkind, vilket betyder ”föräldralös”. Vem var denna flicka? Fumiko Ishioka gav sig inte förrän hon visste det. Jakten blev lång, länge verkade det omöjligt få fram några uppgifter. Och om denna jakt handlar Hanas resväska. Boken ges ut på Natur och Kultur i utomordentlig svensk översättning av Ingrid Warne.

Som historiker har jag sysslat en del med Förintelsen. Berättelserna om den är många. Anne Franks dagbok är mest känd, men det finns också i Sverige bosatta överlevare, som givit ytterst värdefulla skildringar av vad som nog måste anses vara historiens allra värsta brott. Hédi Fried har skrivit en rad utomordentliga, även litterärt lysande böcker, 1992 inledda med Skärvor av ett liv: Vägen till och från Auschwitz. Benny Grünfeld berättade och ritade i den skakande Tonåring i Hitlers dödsläger 1995.

När jag nu läser Hanas resväska, drabbar den mig som en spark i magen. Berättelsen är så enkelt skriven och så behagligt lågmäld, att det mycket väl skulle kunna vara en barnbok. Men det som beskrivs är fruktansvärt. Parallellt med jakten på Hana (namnet på väskan har felaktigt stavats med två ”n”), får vi läsa om den glada och förnöjsamma familjen Brady i staden Nove Mesto i Tjeckoslovakien på 1930-talet.

De bodde ovanpå en affär där pappa Karel och mamma Marketa arbetade. Barnen hette George och Hana. Hana var tre år yngre än sin bror, hade ljust hår, blå ögon och runda kinder. Hon älskade att åka skridskor och hade en fin, röd skridskodräkt. Hon ville bli lärarinna när hon blev stor…

Berättelsen om hur denna lilla snälla familj drabbades av Hitler och hans kriminella anhang, rörde mig till tårar. Men den är också samtidigt väldigt spännande, man får parallellt med skildringen av familjen Brady följa jakten på flickan som ägt kofferten från Auschwitz.

Slutet är både tragiskt och positivt – jag ska inte berätta hur. Men jag vill säga att detta för mig är en mycket angelägen bok. Efter allt jag studerat om Förintelsen och Hitler, var det som om jag äntligen till fullo, långt in i hjärtat begrep vad vidrigt som skedde i Tyskland den gången. Sådant gör en visserligen bedrövad för stunden men det skapar också Katharsis, rening i själen.

Jag hoppas att många, många människor, särskilt de som är unga, läser Hanas resväska.

JEAN BOLINDER

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22