GUSTAF TENGGREN En biografi

Nov 18th, 2014 | By | Category: 2014-11 nov, Recension

Omslag till Gustaf Tenggren En biografiAv Lars Emanuelsson och Oskar Ekman
Kartago, 2014
ISBN 978-91-75150-38-3, 280 sidor

För ett kvarts sekel sedan, år 1990, besökte Lars Emanuelsson (bilden tv) Tenggren-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm, den andra av de två som tillägnats konstnären. Den första ägde rum i en bokhandel i Göteborg år 1916. Han blev fascinerad och fann att det inte fanns någon läsvärd biografi om Tenggren varvid han bestämde sig för att själv skriva en om den världsberömde bildmakaren som är så okänd i Sverige. Nu har han gjort det tillsammans med medförfattaren Oskar Ekman.

Gustaf Tenggren föddes 1896 i Magra i Västergötland, där den ”maghra” jorden gav namn åt hela socknen. Såväl fadern Aron Tenggren som farfadern Johan Teng försörjde sig som dekorationsmålare och 1898 flyttade familjen till en enrummare i Gårda i Göteborg där arbetstillfällena var fler.

Lars EmanuelssonAron emigrerade till Amerika när Gustaf var två år gammal och pojken tydde sig till farfadern som lärde honom en hel del om måleri. Han fick tidigt bidra till familjens försörjning, bland annat som lärling hos en litograf som såg konstnärliga anlag hos honom. 1909 började han studera vid Slöjdföreningens skola och kom senare in som stipendiat vid Valands konstskola 1914–1917. Där blev han bekant med flera andra som gjorde sig ett namn inom populärkulturen, inte minst med Rudolf Pettersson som långt senare blev känd som 91:an Karlssons skapare. Deras respektive stilar kunde knappast vara mer väsensskilda: Tenggren formsäker och disciplinerad, Pettersson otämjd och slängig. Men de fick en hel del med varandra att göra. 1918 gifte han sig med Anna Petersson, syster till Rudolf.

Gustaf målade teaterkulisser åt Stora Teatern och gjorde illustrationer i tidningar och blev uppmärksammad. Som fyllda 20 fick han det minst sagt prestigfyllda uppdraget att ta över som illustratör av bokserien Tomtar och troll efter John Bauer, som omkom i Vätterns vatten när kanalbåten Per Brahe sjönk i en kraftig storm. Detta gjorde han i tio årgångar, två fler än sin föregångare.

Oskar Ekman1920 lämnade Gustaf och Anna Sverige för ett nytt liv i USA. De hamnade först i Cleveland i delstaten Ohio där Gustaf hade två systrar, men efter ett par arbetssamma år flyttade paret till New York. Det var där som Gustafs karriär tog verklig fart. Han kom att illustrera i många tidningar – han gjorde bland annat ett omslag till tidskriften Life – förutom reklamuppdrag. Allt detta ledde till att han började teckna bokomslag och andra illustrationer i böcker för barn. Förutom att det var lönsamt gjorde det honom berömd som en av USA:s främsta inom sitt gebit.

Han arbetade hårt, drack hårt men höll däremot inte så hårt på de äktenskapliga trohetslöftena, något som gjorde att förhållandet med Anna knakade i fogarna. Det blev separation och 1927 gifte han om sig med svenskättade Mollie Fröberg.

Så kom depressionen som drabbade de flesta amerikaner hårdare än Gustaf. Han och Mollie flyttade till sin farm i Dutchess County som ligger norrut i delstaten New York. Där levde de som bönder med ko, häst och höns under fem år. Sedan återvände de till storstaden. Men det dröjde inte innan kosan ställdes västerut – till Hollywood.

Walt Disney hade fått upp ögonen för den svenske tecknaren, vars europiska stil var vad han sökte för sitt nya stora projekt – världens första animerade långfilm med ljud: Snövit och de sju dvärgarna. 1936 anställde han Gustaf som art director och animationschef, och som sådan fungerade svensken även i de klassiska Disneyfilmerna Pinoccio, Fantasia,The Ugly Duckling. Hiawatha och Bambi. Under tre år ägnade han sig åt att måla stämningsbilder som skulle hjälpa animatörer och bakgrundsmålare att hitta rätt utseende på studions filmer. Hans manér märks kanske mest i Pinoccio där dockmakaren Gepetto, som konstruerade dockan med näsan som växte när den ljög, lär ha drag som påminner om Gustafs farfar Johan Teng. Där var han också mycket delaktig i utformningen av miljöer, kläder och rekvisita. I Bambi sägs att rådjurskidets halkande på isen kommer från Gustafs minnen av en dag på sjön Anten.

Efter att han lämnat Disney Corporation 1939 återvände Gustaf Tenggren till barnboksillustrerandet men började också planera att förvandla sitt namn till ett varumärke. Detta skedde via det egna bokprojektet The Tenggren Books. Det första blev The Tenggren Mother Goose och det kom att följas av flera liknande samlingar av folksagor och traditionella berättelser som The Tenggren Tell-It-Again Book, The Tenggren Story Book, Tenggren’s Cowboys and Indians, Tenggren’s Thumbelina och Tenggren’s Jack and the Beanstalk.

Samtidigt engagerade han sig i förlaget The Golden Press där han under tjugo års tid producerade en rad av miljonsäljare, bland annat The Poky Little Puppy som med sina 15 miljoner sålda exemplar vid millennieskiftet räknades som USA:s mest sålda barnbilderbok någonsin. I många av hans illustrationer förekommer svenska föremål som kurbitsmålade moraklockor.

Den 6 april 1970 avled Gustaf Tenggren i lungcancer på sjukhuset i West Southport, en följd av hans livslånga rökande. Mollie överlevde honom med 12 år och avled 1982. Då hade hon sett till att en stor del av hans produktion donerats till University of Minnesota Minneapolis där den ingår i Kerlan collection, en av världens främsta samlingar av barnbokskultur. Den amerikanske popkonstnären Jim Dine har dessutom skapat en bronsstaty som föreställer Pinoccio som Tenggren en gång ritade dockan. Den har namnet Walking to Borås, där den också invigdes den 16 maj 2008.

Det tog Lars Emanuelsson och Oskar Ekman tjugofem år att kartlägga konstnärens liv och sammanställa det till en heltäckande biografi som är mycket rikt illustrerad av bilder från de olika epokerna i Gustaf Tenggrens konstnärskap. Jag bugar inför bedriften och menar att det var tjugofem väl använda år.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22