GRYMHETEN

Feb 7th, 2018 | By | Category: 2018-02 feb, Recension

Omslag till GrymhetenAv Scott Bergstrom
The Cruelty, 2017
Översättning Carina Jansson
B Wahlströms, 2017
ISBN 978-91-32-17024-9, inbunden, 425 sidor

B Wahlströms är ju ett barn- och ungdomsboksförlag och rekommenderar boken från 15 år. En amerikansk webbplats för deckare tycker 17 år, vilket också är huvudpersonens ålder (fast hon hinner bli 18 precis på slutet).

Det är författarens debutbok, och han är nöjd med att den finns bland finalisterna till 2018 års Edgar Allan Poe-priset för de bästa ungdomsböckerna.

Jag var yngre än 15 när jag började läsa Dorothy Sayers och Agatha Christie, men deras mord och våldsamheter är inte alls i den klass som beskrivs här. Detta skulle lika gärna kunna vara en vuxenthriller, det är egentligen bara huvudpersonens ålder som avviker — hade han låtit henne vara 21 så hade den hamnat på vuxenhyllorna. Med detta sagt så tycker jag agent- och thrillerälskare i vuxen ålder hellre köper den till sig själva än till sina barn och barnbarn.

17-åriga Gwendolyn Bloom bor med sin far i New York. Han är någon slags diplomat så familjen har flyttat runt i världen och för tio år sedan mördades hennes mamma när familjen bodde i Algeriet. Som diplomatbarn, men inte särskilt rik, får hon gå på en mycket fin skola där övriga elever kommer från de allra rikaste familjerna, och hon blir mobbad.

Så måste hennes pappa resa på ett uppdrag till Paris, och försvinner. Och då får hon lära sig att diplomatjobbet bara en täckmantel, pappa jobbade för CIA, var spion. Ganska snart ger CIA upp sökandet utan utgår från att han nog är död.
Gwendolyn upptäcker mer, tar sig till Paris i stället för att flytta till moster i Texas. I Paris får hon hjälp av en israelisk Mossadagent, vän till pappa, som lär henne kampsporten Krav Maga som inte i första hand är en sport utan ett sätt att slåss och vid behov döda motståndaren. Hon får en ny identitet.

Snart är hon en tuffare agent än 007, och spåret leder henne till Berlin och Prag och grovt kriminella gäng.

Jovisst, hon hittar pappa, men slutet är mer komplicerat och liknar mer Le Carré än Ian Fleming.

Nej, jag tror inte att den här dödsängeln är särskilt sannolik, men författarens uppgift är att göra så att läsaren ändå tror på vad han skriver, och det gör jag. Europas skuggsidor är mer sannolika, tyvärr, och hur underrättelsetjänster från alla håll beter sig avspeglas ju stundtals i nyheterna.

Slutet på boken fick mig att tro på en fortsättning med huvudpersonen, och på författarens webbplats (http://www.thecruelty.net/#home) finns redan uppföljaren på engelska. Den vill jag också läsa.

LEIF-RUNE STRANDELL

Scott Bergstrom

Scott Bergstrom. Foto Jason A. Knowles

Taggar: , , , , , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22