GROTTBJÖRNENS FOLK

Feb 4th, 2011 | By | Category: 2011-2 februari, Recension

Omslag till Grottbjörnens folkFörsta boken i serien Jordens barn (Earth’s children)
Av Jean M Auel
The Clan of the Cave Bear 1980
Översatt av Mikael Mörling
Bra Böcker 2010

Det tar sin lilla tid att plöja igenom 3.500 sidor stenåldersromantik och dramatik. Att det blev av nu beror på att Bokförlaget Bra Böcker gett ut hela sviten (Grottbjörnens folk, Hästarnas dal, Mammutjägarna, Stäppvandringen och Nionde grottan) igen i samband med att Auel lite senare i vår kommer med en avslutande sjätte del som döpts till De målade grottornas land.

Jag läste aldrig böckerna när de kom ut i Sverige första gången för trettio år sedan. Det berodde till stor del på vad som skrevs om den på kultursidorna (vissa, inte alla, många teg ihjäl romanerna), nämligen att detta var tantsnusk i kubik och inte värdig läsning för den kulturella delen av folket. Den var bara läsning för folket, visade det sig.

Och första delen är inte det minsta snuskig. Det finns ett par våldtäktsscener som är avsedda att uppröra, vilket de gör.

Auel berättar om en samling neandertalare, en klan som kallar sig Grottbjörnens folk. De flyttar från sin gamla hemvist, en grotta i nuvarande Ukraina som förstörts i en jordbävning. Under denna flykt träffar de på och adopterar en cirka femårig flicka, Ayla, som också skilts från sin släkt – människor av arten Cromagnon, en tidig variant av Homo Sapiens – och adopterar henne. Klanen är ett jägar- och samlarfolk som alltid bott i grottor och tror att deras liv styrs av andar. Hon tas om hand av klanens trollkunnige man och dess främsta medicinkvinna som blir hennes lärare, men ställer till det för folk genom att bli lång och i deras ögon sagolikt ful. Men det värsta tycks vara att hon tänker annorlunda, något som upplevs som ett hot

Auel beskriver denna kulturkrock mycket väl, fast med ett språk som verkar hämtat från både Hemmets Journal och en lärobok i biologi. Till sist tvingas hon bort från gemenskapen av klanens elaking som är ny ledare.

Omslag-till-Hästarnas-dalHÄSTARNAS DAL (The Valley of the horses) Översatt av Mikael Mörling.

Här lämnar författaren neandertalarna och skickar ut Ayla, som nu är någorlunda vuxen, på egna äventyr.

Det måste ha varit denna del i serien som först orsakade moralpanik. Här gökas det friskt, innerligt och rätt avancerat. Vid sidan av detta  lever Ayla till största delen ensam i en grotta, tämjer en häst och ett grottlejon samt räddar Jordalar som hon därefter trånar efter i de följande böckerna.

Dynamiken från Grottbjörnens folk, med dess smått antropologiska inriktning, är försvunnen, så texten känns rätt trist.

Omslag till MammutjägarnaMAMMUTJÄGARNA (The Mammoth Hunters) Översatt av Mikael Mörling.

Ayla är tillsammans med Jordalar när hon lämnar Hästarnas dal och vandrar in i Mammutjägarnas område och för första gången träffar på människor av sitt eget slag. Hon gör lycka med sin läkekonst (det brukar hon göra) och blir upphetsad av en ny karl. Det här är den längsta boken i serien – drygt 840 sidor. Om den hade funnits under sent 60-tal då jag författade små skrifter åt förlaget Hsonproduktion hade jag haft större nytta av den än nu. Sexscenerna är riktigt porriga. Man kan förundras över Auels förmåga att ägna samma kraft och energi åt både stort och smått, vilket gör att läsningen emellanåt blir svettdrivande. Hon är i alla fall en hejare på miljöbeskrivningar. Däremot händer det inte så värst mycket om man inte räknar mammutjakt som väldig action.

Omslag till StäppvandringenSTÄPPVANDRINGEN (The Plains of Passage) Översatt av Margareta Eklöf.

Här är Ayla och Jordalar för 35.000 år sedan på jakt efter Jordalars folk som lever i Zelandonii vid randen av inlandsisen. Deras färd från Mamutoi över stäpperna i närheten av floden Donau  är riskabel. Här finns fientliga människor, onda andar och naturen är inte heller att leka med. Jag vet inte om det är all bakgrundsinformation som de tidigare böckerna avlevererat och de upprepningar som finns i denna som gör att den här historien känns seg. Kanske är det Auels entusiasm som falnat, osäkert vilket.

Här stöter de på folk som ser dem som gudomliga väsen. Auel förklarar detta på ett plausibelt sätt.

När det börjar bli riktigt trist, och det händer då och då, skriver hon om samlag.

Omslag till Nionde grottanNIONDE GROTTAN (The Shelters of Stone) Översatt av Tove Janson Borglund.

Den långa färden går mot sitt slut och paret Ayla och Jordalar hamnar i hans hem – Zelandoniis Nionde grotta, som är ett överbefolkat ställe beläget i Centralmassivet i sydöstra Frankrike. Människorna där skräms av Ayla som kommit till dem på hästar och medförande en varg. Som i de tidigare böckerna skaffar hon sig snabbt både vänner och fiender.

Och Auel gör som vanligt: beskriver platsen och människorna ingående. Kontroversen den här gången gäller om Ayla ska förbli sig själv eller underordna sig Zelandoniis seder. Hon har även denna gång stor nytta av sina naturmedicinska kunskaper. Magiska riter beskrivs ingående.

Jean M AuelDet är nu 30 år sedan första volymen i serien publicerades och forskningen har inte varit helt vänlig mot Auels kreativa tankesätt. Rent geografisk gör modern vetenskap gällande att moderna människor kom till Europa från Mellanöstern och att neandertalarna stretade emot så gott det gick i Västeuropa. Auels historia påstår motsatsen. Hon menar också att neandertalarna var mörka och cromagnonmänniskorna ljushylta. Rimligen borde det vara tvärtom. Neandertalarna anses numera ha haft förmågan att tala, varför de inte har behövt använda sig av teckenspråk som Auel skriver.

Jean Marie Auel föddes med efternamnet Untinen den 18 februari 1936 i Chicago som näst äldsta barnet till målaren Neil Solomon Untinen och hans hustru Martha Wirtanen. Hon är gift med Ray Bernard Auel och har fem barn med honom i hemmet i Portland, Oregon.

Hon började forska för istidsserien 1977, lärde sig bygga isgrottor, att göra upp eld och att tillverka flintverktyg och lädersaker hos en överlevnadsgrupp. Första boken kom tre år senare, låg åtta månader på bestsellerlistan, fick priser och blev 1986 en film som floppade. Men Auel blev förmögen.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22