GRÄNSEN

Jan 1st, 2009 | By | Category: 1999-2, Recension

Av Håkan Larsson
Gondolin 1998

Från början ser detta ut att vara en mix av fantasy och science fiction, med en ramberättelse om flickan Tara och som vill bli historiker i ett framtida utopiskt samhälle. Snart växlar innehållet till en rad små prosabetraktelser i olika tider och rum. För att ta det bästa först: ett par av dem är bra, speciellt Apastron: en miljökatastrof antyds, fakta finns och uppläggningen skapar intresse. Där är också en historia om en konflikt runt en kvarn som man minns. Det bästa i boken är språket som ibland blir skimrande vackert.
Nu är det så att vackra ord hopfogade i lösa små betraktelser inte räcker, i alla fall inte rör mig. En sak till är att författaren är alldeles anonym. Jag tycker att det är fel mot läsaren, även mot författaren själv, att han inte presenteras på något sätt. Är Håkan Larsson en pseudonym? Säg då det. Och jag tycker också att författaren ska bestämma sig vad han ska skriva: science fiction, eller fantasy, eller essäer. Jag tror att Håkan Larsson kan ha kapacitet att komma igen med en bok som har ärende och engagemang, i någon genre.
Stilövningar behöver vi läsare inte.

JAN ERIC ARVASTSON

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22