GLITTERSCENEN

Nov 24th, 2009 | By | Category: 2009-5, Recension

Omslag till Glitterscenen

Av Monika Fagerholm
Bonniers 2009

2005 fick Monika Fagerholm Augustpriset för sin roman Den amerikanska flickan. Nu har det kommit ytterligare en fantastisk bok av samma författare, Glitterscenen, som knyter an till den prisbelönta romanen. I den här thrillern får vi åter följa flera personer från den tidigare berättelsen och vända tillbaka till den bekanta miljön, Trakten.

I Trakten, som sträcker sig från hav över åker och äng in i djup skog där det ligger ett träsk, finns en central plats, Vinterträdgården. Här lever berättelser vidare, t ex den om den 19-åriga amerikanska flickans död 1969. Knuffades hon av sin pojkvän från Loreklippan vid Bule träsk eller ramlade hon så olyckligt i vattnet att hon drunknade? Svaret på den frågan får man i Glitterscenen decennier senare av personer, som kan berätta.

Det finns hela tiden en mycket speciell laddning i Fagerholms böcker och man vet inte riktigt i varje stund vart hon har fört oss. Det här är särskilt påtagligt i Glitterscenen. Befinner vi oss i verkligheten eller i författarens fantasilandskap? Hon använder gärna även andra motsatser, stad–land, ljus–mörker, lek–allvar etc.

Persongalleriet består av alla slags typer, från vad man uppfattar som ganska normala till rätt bisarra, men alla skildras med stor ömhet, ty romanen genomsyras av en underbar värme och man vill gärna dröja sig kvar i den, länge. Några av personerna vi får möta är handlingskraftiga kvinnor, bl a Solveig, bara barnet när dramat vid Bule träsk utspelade sig, som haft ett slitsamt liv som städerska, men övergått till att arbeta med fastighetsmäkleri. Maj-Gun, dotter till prästen i Trakten, satt länge som en överviktig spindel i nätet, d v s i kiosken i kommuncentrum, rökte annorlunda cigaretter, skrev ner fina repliker i en särskild bok och följde vad som utspelades på torget utanför. Men hon bantade ner sig rejält och pluggade till jurist. För Solveigs bror, Bengt eller Pojken i skogen som han också kallades, gick det inte så bra. ”Åt helvete. Helt slut”, menade Solveig. Han slutade sitt liv som fullfjädrad missbrukare.

Det som framför allt utmärker Fagerholms böcker är hennes språk och satsbyggnad. I Glitterscenen har hon förfinat sin teknik och man häpnar över hennes alldeles egna uttryck, ofta väldigt roliga, som t ex ”hopplöst idiotiskt elefantgravid” och ”disponenttestikel”. Vad skiljer en sådan från en vanlig testikel tro? Ett typiskt Fagerholmskt grepp utgör alla upprepningar. En sekvens på ett par meningar kan återkomma flera gånger, men det är inget man blir irriterad på. Oftast tillkommer några ord varje gång, för att till sist ge läsaren den förlösande innebörden i texten. Det kan ta en stund innan man får det rätta flytet i läsandet, men när man väl vant sig vid de uppradade korta meningarna, nästan som stackaton, låter man sig gärna sjunka in i den magiska stämningen.

MONICA LINDSTRÖM

Monika Fagerholm. Foto Ida Pimenoff

Monika Fagerholm. Foto Ida Pimenoff

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22