GIFTIGA KARAMELLER

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-4, Recension

Av Olov Svedelid
Forum 1997

Svedelid är definitivt en av Europas bästa kriminalförfattare i det mindre formatet. Om han i vissa av sina romaner ibland blir svulstig i beskrivningarna eller ansträngt lustig i yrkesjargongen finns inget av detta i hans noveller.

Till och med mitt gamla hatkärleksobjekt Roland Hassel – som varit med så länge att han känns som ett inventarium i mitt läsande liv – får nya dimensioner i de tre noveller som handlar om honom i denna volym.

Den mer avskalade Olov Svedelid är ett nöje att läsa. Ibland lite mer än bara ett nöje eftersom författaren har förstånd att sätta fingret på samhällets sjukdomssymptom. Det är nästan alltid spännande och det finns nästan alltid en knorr. Visst har den gode Svedelid vissa manér som kan uppfattas som svagheter, men eftersom han alltid ser till att det går undan hinner man aldrig fundera över dem utan rusar vidare för att få veta hur det skall sluta. Svedelid brukar poängtera att hans främsta mål är att underhålla. Här har han nått sitt mål – 17 gånger.

BIRGITTA HÄRNER

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22