GENOMRESA

Jan 1st, 2009 | By | Category: 1999-2, Recension

Av Åke Edwardson
Norstedts 1999

Efter att Håkan Nesser och Björn Hellberg kommit med var sin ickedeckare i 50- och 60-talsmiljö var det förstås väntat att Åke Edwardson skulle följa efter. Nu är den här.
Det är en slags novellsamling som flätats samman till något romanliknande. Texten har en butterhet i tonen som väl i vissa delar kan uppfattas som utomordentligt svensk. Edwardson skriver väl och här är han utomordentligt korthuggen i språket, med en replikföring som i mångt och mycket påminner om tidig McBain. Det finns ett slags hot dolt i stora delar av texten, ett signalsystem som hänvisar till dagstidningarnas skriverier om olika hemska ämnen. Till och med den ömsinta barndomsskildringen i bokens början får en klibbighet av incest just genom dessa kanske omedvetna signaler. Personerna i den ganska korta boken är sökare, människor som längtar efter att bli vid rörda men samtidigt värjer sig för det. De unga män det mest handlar om vill förstås träffa kvinnor, men hamnar ensamma i långbänk.
Edwardson är inte känd för att ha humor. Här saknas den mycket, åtminstone av en läsare som skulle behöva en ljusglimt i det nattsvarta.

JAN NYGREN

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22