GARKHOV’S DIARY

Jul 5th, 2011 | By | Category: 2011-6 juni, Recension

Av Stephen Dewar
Copyright © 2004 & 2011 Stephen Dewar
ISBN: 1453800972
ISBN-13: 9781453800973
Library of Congress Control Number: 2011904186

Det var länge sedan jag hade så roligt när jag läste en bok. Varje stycke framkallade fnitter och var tredje sida orsakade gapskratt. Det är en satirisk dokumentär i dagboksform som skildrar Ryssland år 2004 (det mörkaste året i Rysslands nutidshistoria, enligt mig)  – och allt jag kan säga: ”skål ta mig fan, vad roligt det är!” Stephen Dewars roman kan jämföras med Tom Sharpes ironiska skildringar av Sydafrikas apartheid. Här är ett exempel på engelskt humör och slapstick berättarteknik när den är som bäst. Att föremålet för slapstick är vår närmaste granne i öst gör det ännu intressantare.

Författaren bor i Kaliningrad och har verkat och levt i Ryssland under några år på 2000-talet.Stephen Dewar Där råkade Stephen av en slump få en dagbok i sin hand, säger han i förordet.  En dagbok tillhörande Oleg Petrovich Garkhov. Dagboken var skriven just under år 2004.

Vad minns vi i Skandinavien om händelser i Ryssland år 2004? Jag gjorde en snabb och högst ovetenskaplig undersökning genom att fråga mina vänner och söka i dagstidningarna.  Följande händelser minns vi:
•  Vladimir Putin omväljs som president i Ryssland. I det ryska presidentvalet valdes Putin med 71 procent av rösterna för en andra mandatperiod.
•  Ryssland vinner 27 guld, 27 silver och 38 bronsmedaljer i Olympiska sommarspelet i Aten.
•  Blodiga gisslandramat i Beslan. Tjetjenska terrorister tar på läsårets första skoldag över 1 000 skolbarn, föräldrar och personal som gisslan på en skola i Beslan i Nordossetien i Ryssland. Ca 396 döda i Breslan

Summering: 71 procent röstade för Putin, tredje plats i OS, 396 döda i Breslan.

Jag själv kan nämna några andra viktiga händelser som har en bäring på det som utspelas i boken.
•  Paul Klebnikov (Forbes) mördades den 24 april 2004.  Paul anklagade en av oligarkerna i sin bok för att ha beordrat mordet på en journalist. (“Godfather of the Kremlin”)
•  Förstatligandet av Yukos – början på en juridisk tvist mellan Yukos och den ryska staten (2004).  Chodorkovskij greps (2003)
•  EU får tio nya medlemsstater Finland, Estland, Litauen, Lettland, Polen. EU får direkt gräns mot Ryssland.
•  Ekonomisk oro bland ryska finansmän och oligarker pga av regeringens och Centralbankens agerande.
•  Viktor Jusjtjenko vinner presidentvalet i Ukraina.

Författaren kryddar berättelsen med dessa och andra små och stora händelser ur ryska årskrönikan. Det blir en lektion i mikro- och makroekonomisk samtidsrealia utifrån oligarkens perspektiv. Oleg Petrovich – Oli är huvudhjälte och dagbokens motor. Stephen har hittat en rolig ordlek – Oleg Garkhov är en oligark.  Boken har ca 120 personager (gestalter) fördelade på uppdiktade och riktiga personer. Bland dessa 120 är ca 100 stycken ”verkliga historiska personer” så som Putin, Berija, Tatu, Chodorkovskij, Alla Pugatjeva, Anders Åslund, Anna Kournikova, Artem Tarasov och Irina Khakamada. Alla är ju med utom Carl Bildt. Listan är lång och boken innehåller generösa noter och hänvisningar.

Vad handlar boken om egentligen? Det är en dagbok där huvudpersonen berättar om sin vardag. Berättelsen kryddas med politiska kommentarer och förolämpningar. Förgäves försöker Oleg likt Tony Soprano bringa ordning på barn, fruar, älskarinnor, underhuggare, labradorer, tigrar och trilskande politiker. Oleg grips ofta av storslagna idéer om “a new strategic partnership between Russia and the EU based on fertilizers, the Fertilizer Union, the FU.” Eller bygga medieimperiet Colossus. Samtidigt som hjälten vill frälsa Ryssland och få en fin post från presidenten, så känner Oli sig förföljd och motarbetat av regeringen.

“Radiojournalisten: Let me ask you some questions. With Berezovsky and Gusinsky in exile, Chodorkovskij  and Lebedjev in prison awaiting trial, and Abramovich and possibly Potanin under investigation, do you feel you belong to an endangered species? Do you think you might be next?”
Det är klart att Oleg med sina politiska ambitioner ligger illa till men han är lyckligt ovetande om detta och han ”köper allt” på väg till sin undergång.

Med hjälp av Oleg driver Stephen med allt och alla. Det finns ett underbart kapitel där rysk oligark besöker ett slott i Skottland.  Det är komik på högsta nivå och briljant komplement till eskapaderna i Moskva. En av mina andra favoriter är när Olegs vän föreslår safariresa till Afrika. “Africa?” skrek Oli “Are you mad? It’s dangerous and full of AIDS!” “Then you’ll feel quite at home. It’ll be just like Russia.”

I början på seklet väntade alla på den stora ryska romanen. Den uteblev – friheten gagnade inte kreativitet. Det är mycket intressant att den stora samtidsskildringen är skriven av en utlänning och inte en ryss. Ryska oligarker har inte tid och lust att dokumentera sina dagar, deras tid är för värdefull. Andra medborgare skriver dystopiska framtidsromaner som Metro. Det krävs en utlänning för att skriva en briljant skildring av dagens Ryssland. Författaren driver med sig själv genom att stoppa följande ord i Olegs mun: “….what would these stupid foreigners ever know about Russia? ‘Experts on Russia,’ indeed! How can a foreigner be an expert on Russia?”

På ett ställe i boken utbrister Oleg: “There is a big anti-Putin campaign in the West, something about him being authoritarian and suppressing democracy. What’s wrong with these people?” Jag tror att många ryssar delar Olegs uppfattning. Det finns många proffstyckare som har åsikter om Ryssland men få av dem har insikt som Stephen Dewar.

Häromdagen lyssnade jag på Hennings Mankells föreläsning i Woodstock, England, arrangerad av ”BBC World Book Club” (http://www.bbc.co.uk/programmes/p00hj6sk#synopsis). Henning besvarade en fråga kring sitt författarskap och sin förkärlek till kriminalgenren som medium: ”If the system of justice doesn´t work – democracy doesn´t work either”. Garkhov’s Diary ’är ett bra exempel på varför rättssystemet i Ryssland inte fungerar. Stephens antihjälte uttrycker det på ett annat sätt  ”…Russia needs to be tamed before it can be civilized.” Ryssland måste bli en rättsstat innan det kan bli en demokrati.

Det är möjligt att jag övertolkar texten, men jag ser en röd tråd inom berättelsen, en tanke som väcks hos läsaren. ”Vilka förändringar krävs det för att Oleg, Pavel, Boris, Misha och Masha finner rättsordning som ger individen skydd mot övergrepp från samhället och andra individer?”  Olegs dotter, den militanta Masha kanske har svaret.  Stephen avslutar epilogen med en intressant slutsats som jag bara måste citera:

“Thus, it does not matter how brilliant the leaders are. If the system remains unchanged nothing will improve. It is this latter problem that constitutes Putin’s greatest challenge, not only in fighting terrorism but in dragging Russia into, at the least, the late twentieth century, if not the present. All Putin’s experience and training tells him that the answer to all problems is increased authority and efficiency. But that is what he (Putin) believes, and the overwhelming majority of Russians go along with this.”

Bakom ironi och komik skönjer jag en författare som älskar Ryssland och förmedlar en nyanserad bild av verkligheten i bokens fotnoter. Det finns ett annat Ryssland med växande och blomstrande medelklass, städer som renoveras och tillväxt utan dess like. Missa inte boken om ni är intresserade av en bra underhållning. Låt är inte bli avskräckta av omslaget! Stephen Dewar är en skicklig vägvisare genom modern rysk historia och en författare till en vass satirisk skälmroman.

ANDRÉ LOUTCHKO

Om författaren och boken (på engelska): https://www.createspace.com/3481406

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22