GARGOYLEN

Jun 15th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till GargoylenAv Andrew Davidson
The Gargoyle 2008
Översatt av Jimmy Hofsö
Norstedts 2010

Övernaturligheter tycks ha blivit en trend inom deckar- och underhållningslitteraturen på senare år. I denna något märkliga roman hittar man anslag som påminner om Paulo Coelho, Dante Alighieri, lite om Edgar Allan Poe och kanske Carlos Ruiz Zafón, möjligen också Mons Kallenfeldt, men den är ändå Davidsons verk i huvudsak. Dessutom finns referenser till Tusen och en natt och dess huvudperson  Sheherazade.

Tydligen är ämnesvalet något som ligger i tiden. Den kanadensiske författaren fick ett par miljoner dollar i förskott för sin fantasyanstrukna bok, som blir film och ger ännu mer inkomster.

Andrew DavidsonHistorien är ungefär så här i kraftigt sammandrag: En man utan namn, kokainmissbrukare och porrfilmproducent som ibland medverkar i sina egna filmer, är ute och kör bil i mörkret när han ser underliga pilar komma emot sig. Det går åt pipan, han kör ner i en ravin och vaknar senare på ett sjukhus där han behandlas på brännskadeavdelningen. Han är brännskadad så att det är omöjligt att känna igen honom och det innebär en behandling som är oerhört smärtsam.

Det enda han nu vill är att bli så pass rörlig att han kan ta livet av sig. Så kommer en kvinna till hans sjukbädd. Hon heter Marianne Engel, en skulptör vars huvudintresse är gargoyler – de groteska figurer som ”pryder” medeltida husfasader, oftast i Sydeuropa., som en del i vattenavrinningssystemet. Namnet lär komma från legenden om St Romanus som i trakten av franska Rouen befriade befolkningen från ett eldsprutande monster vid namn Gargouille.

Nu handlar det plötsligt om reinkarnation. Ängeln Marianne förklarar att den brännskadade i ett tidigare liv på 1300-talet var hennes käraste. Hon var då nunna och han en sönderbränd legosoldat.

Davidson börjar ta upp de eviga frågorna, de som handlar om livet, döden, kärleken och tron. Det ska vara gripande, men jag grips tyvärr inte så mycket. Det är förvisso intressant i vissa stycken, men longörerna är också framträdande.

Så småningom hamnar de tillsammans i hennes hus och ateljé, något som känns bra för honom till att börja med, men slutar med att han upplever sig som fånge. Ytterligare komplikationer följer givetvis.

Det är en spännande författare som försöker locka ut läsaren på djupt vatten, men tyvärr ofta hamnar på den långgrunda delen av stranden. Hoppen mellan olika tider fungerar sisådär.

Men boken är väl skriven och, så vitt jag kan förstå, kompetent översatt.

LENA JEPPSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22