GALLRING

Feb 27th, 2018 | By | Category: 2018-02 feb, Recension

Omslag till GallringAv Chuck Palahniuk
Lullaby, 2002
Översättning Fredrik Malmquist
Doppelgänger, 2016
ISBN 978-91-88391-02-5, danskt band 233 sidor

Chuck Palahniuk är i sitt hemland USA något av en kultförfattare, flerfaldigt belönad och med sjutton boktitlar i sitt CV. Han började skriva efter en brokig yrkesbana som journalist och bilmekaniker, men hans första roman, Monster, blev refuserad då den ansågs vara alltför stötande. Nästa försök lyckades bättre. År 1996 utkom romanen Fight Club, som blev Palahniuks genombrott som författare. Fight Club blev några år senare en mycket omtalad film, och filmatiseringen torde vara anledningen till att romanen senare översattes till svenska och gavs ut av Modernista. Den har tidigare varit den enda av Palahniuks böcker som funnits på svenska. Men nu har förlaget Doppelgänger presenterat Palahniuks roman Lullaby, som i svensk översättning fått namnet Gallring. Att man valt just denna roman, som utkom i USA redan år 2002, beror säkert på att en filminspelning baserad på Lullaby just startat i USA.

Romanen Gallring beskrivs av förlaget som en skruvad thriller, en svart komedi, fullt i klass med Fight Club. Och visst är handlingen skruvad så det förslår. Temat verkar i förstone nog så seriöst. Journalisten Carl Streator får i uppdrag att skriva en artikelserie om ett antal fall av plötslig spädbarnsdöd. Ämnet är särskilt känsligt då han själv tjugo år tidigare mist sin dotter på detta sätt, och samtidigt mist sin hustru.

Men snart gör Streator en märklig upptäckt. Det som förenar alla dessa oförklarliga dödsfall är att offren fått en viss dikt uppläst för sig, ur en biblioteksbok med gamla dikter och ramsor. Den till synes oskyldiga godnattversen är i själva verket en uråldrig afrikansk gallringsdikt, en trollformel som läses för att ge någon en smärtfri död. Innan han vet ordet av har Streator själv fått den fatala gallringsdikten på hjärnan, vilket leder till att folk börjar dö som flugor i hans omgivning. Det räcker att han irriterar sig på en beskäftig radiopsykologs tonfall för att gallringsdikten ska fara genom hans hjärna, och genast tystnar rösten i radion.

Och detta är bara upptakten till denna vildsinta skröna, som Palahniuk skrivit med en frustande berättarglädje. Upptäckten av gallringsdikten leder till att Carl Streator ger sig ut på en odyssé genom USA tillsammans med Helen, en kvinna i hans egen ålder och med samma tragiska familjebakgrund som Carl, för att fånga upp och oskadliggöra alla exemplar av den farliga gallringsdikten. I sällskapet ingår också ett yngre par, Mona och Oyster, som hyser en förkärlek för häxkonster, nudism och annonsbedrägerier. Under resans gång för de fyra ett ständigt pågående resonemang om sin gemensamma mission, som är en brokig blandning av ockultism och hemgjord metafysik.

Någonstans där, på vägen mellan alla oförklarliga dödsfall och nya magiska formler, känns det tyvärr som om Palahniuk börjar tappa greppet och tröttna på sin berättelse, trots att den svarta komiken fortsätter att flöda i de hårdkokta replikerna.

Slutet på boken, som jag förstås inte vill avslöja här, blir i absurdaste laget, och känns som något av en nödlösning. Jag hoppas att filmatiseringen av Gallring blir ett steg bättre än boken, såsom skedde med romanen Fight Club!

LENA LUNDGREN

Chuck Palahniuk

Chuck Palahniuk. Foto Allan Amato

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22